Idag kom det riktiga mandomsprovet, men det anade vi föga innan! Turen var på nätta 14 km och lät jättemysig i beskrivningen, så vi gav oss ut på förmiddagen med (som tur var) utvilade ben efter gårdagens vila och hundarna lösa som vanligt. Efter ca 1-1,5 km så försvann Harry... Inte kul! Och jag vet att jag får skylla mig själv som har honom lös -- men han ÄLSKAR att springa och då tar jag det på köpet. Jag skulle inte kunna ta det ifrån honom, det är väl som för alla som jagar med sina hundar -- man får ta det onda med det goda. Men det sliter i hjärtat varje gång, fast det känns bättre här uppe och på fjället, inte lika stor risk för trafik och så. Men visst hann jag tänka: "Ja, han hann i alla fall fylla 5 år och det är ju en bedrift som han håller på. Synd att vi inte hann få det 3:e certet..." Efter 45 minuters ropande, skallande och visslande skulle jag precis anmäla honom bortsprungen till polisen, men precis när samtalet kopplade upp så kom han joggandes mellan fjällbjörkarna... Älskade lilla tok-vovve! Så det blev sele på och nu får han bara springa lös på öppna fjäll där vi ser honom! =)
Följande kilometer över fjället var fantastiska!!! Tyvärr gick det över och vi hamnade i jordens jättemyr som var TOKBLÖT! Sjönk som blåvalar och blev dyblöta, plus att det var väldigt tungt att gå i! Inte roligt!!!
Yoggi på språng!
Dessa fantastiska vyer gör mig alldeles varm!
Yoggan drar före och scoutar åt oss! <3
Fjällsjö -- gotta love it!
Takes my breath away...
Köttbulledags!
Älskar Yoggans "tittut" i hörnet!
"Vi kommer!"
Vilda vidder... <3
Fjällbäcken rusar...
<3 Jag & Harry <3
Törstig husse! <3
Kärlek på fjället! <3
Våra fina pojkar äter grisöron vid Nedre Säterdammen när vi andra fiskar...
Jag & Yoggan myser vid kvällens fiskeresa! <3
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar