Winter Wonders!

Idag var det dags för långpromenad med vovvarna och jag trodde naivt att snön inte skulle ligga kvar -- så jag klädde bara på dem täcken. Snart insåg jag dock att det verkligen var overall-väder, om det någonsin är... =D Så jag vände tillbaka, sprang ned i källaren och hämtade dem.
De håller på och hoppar och skuttar lite först, men sedan verkar de mest glada -- och det finns verkligen inget bättre vintertid än att få sätta in två torra och varma hundar i bilen!

Snygg-Yoggi! =D

Harry sprattlar sig fram genom snön...

Våra fina pojkar! <3

"Vad finns där ute i snön?..."

Vardag Igen och Underbar Höst!!!

Då var vi hemma igen och det är dags att återgå till rutiner, ingen valp, inga utställningar på länge, lite paus i lydandsträningen...
Men igår var en så underbar dag och mina mediciner har redan börjat hjälpa så jag känner mig mycket piggare, vilket även kan bero på att det äntligen är HÖST!!! Den mest fantastiska årstid som finns och som alltid varit min favorit ända sedan jag var liten. Så jag packade in hundarna i bilen och for till Hellasgården, där vi traskade runt 13 km utan att stressa. Det var ganska folktomt så de hade möjlighet att springa lösa en del med och det tror jag att de verkligen behövde! Mina fina grabbar, känner sådan tacksamhet över dem!

Måste. Nå. Pinne. Innan. Harry. Kommer...

Too late! =)

"I'm all ears..." Hahahaha!

Livets Bra Dagar...

...går tack och lov knappt att räkna för de är så många, men ytterligare 3 lades till samlingen i helgen. Återigen styrde vi bilen "hemåt", där golven är av riktiga plankor, där den friska luften smyger sig in genom ett litet öppet vädringsfönster med myggnät, där teet luktar svagt av mango och frukostbordet får hotellpersonal världen runt att avundas. Där vi äntligen hittat hem och en fristad i svåra tider.
Denna helg kom även älskade pappa ned, stannade för lite fiske och umgänge, fick honom till och med att titta på en hel film (western i och för sig...) innan han åkte. Finaste pappa! <3 Annars var vi en hel del i skogen och letade efter svamp, dock var det endast Harry som fick bada den här vändan. Han bestämde sig nämligen för att rymma en sväng i går eftermiddag, efter att vi varit ute i 3 timmar och bara hade typ 10 minuter kvar hem. Då väljer den lille clownen att dra iväg, vi hörde honom drevskalla 2 gånger men han kom inte tillbaka hur vi än ropade. Efter typ 10 minuter fick vi Yoggi att skalla och då kom Harry traskandes längs vägen: trött, smutsig och slokörad. Då åkte han i sjön som tack. =)
Nu dröjer det innan vi får njuta en hel helg igen, så håll till godo:

Första fikapausen på en sten i en skog... Min fina familj! <3

Andra fikapausen vid mossen...

Två små borderterrier balanserade...

Kökssoffan är det bästa stället i världen att mysa på säger grabbarna!

Sov Du Lilla Harry-Hund...

...snart så är du fin i mun... =)

I tisdags var det äntligen dags att lämna in Harry till veterinären för att få fina tänder!
Först måste jag bara säga hur glad jag är (peppar, peppar ta i träd!!!) över att ha hittat en bra veterinärklinik!!! Sådan otur som jag har haft de senaste åren så är jag mycket skeptisk till veterinärer i stort. Men när Harry rensade ur soporna så hade jag inte tid att fundera så mycket på var jag ringde, utan det blev Nacka Djurklinik som ligger närmast och det har jag inte ångrat! De var så hjälpsamma och trevliga, så jag bokade in ett besök för Yoggi, dels för att kolla upp prostatan då chippet borde ha slutat verka nu och sedan för att titta på ev. orsak till hans övervikt. Sagt och gjort och jag fick återigen ett jättebra intryck tack vare veterinär Åsa Marie Adler! När vi lämnade frågade jag om deras rutiner för borttagning av tandsten och fick till svar att de gjorde det under nedsövning, med ultraljud och att det skulle kosta 1100:-, vilket är 1500:- MINDRE än de andra jag har tittat på!!! Rätt stor skillnad...

Så i tisdags åkte jag & Yoggi och lämnade in honom för detta, i de trygga händerna på Jennie Redander. Men shit vad jobbigt det var att sitta med honom tills han somnade! Jag förstår helt och fullt att det är det absolut bästa för hunden, men inte för matte kanske... För att se denna något hyperaktiva hund bara stanna upp och inte ens spjärna emot när man kelar med honom var lite av en chock-upplevelse för stackars matten. Jag satte mig ned och hade honom mellan benen, strök honom lugnt över skuldrorna och bröstet och pratade med honom. Lade honom ned innan han ramlade ihop och sedan tror jag att det gick 10 minuter innan de hämtade honom, typ 10:00 och jag skulle sedan få hämta ut honom 13:30.
Passade även på att väga Yoggi efter en vecka på dietmaten och han hade gått ned 2 hekto!!! Helt enligt planen, så himla duktig! Men det är ändå en hel del lättare att gå ned i vikt som hund än som människa måste jag säga! Fina Yoggan! <3

Vi åkte sedan upp till Nyckelviken för att ta en Harry-fri promenad och yeez vad lugnt och skönt!!! En hund som gillar läget och går, nosar och håller sig nära, nära. Jag älskar Harry, men jag har helt glömt hur underbart skön en promenad kan vara...

Efter det tog vi en tur in till stan och mötte hussen för lunch på Sawadee's uteservering på Olofsgatan, nice! Yoggan är så himla lätt att ha med sig överallt, han liksom finner sig, bara han får vara med!

Lägger sig på mattes fot direkt på T-banan! <3

Därefter styrde vi tillbaka till Nacka för att hämta ut lilleman: men det var ju inte heller min Harry!!! Han var av naturliga skäl alldeles groggy och vinglade mest runt och tyckte att Yoggi var jättejobbig. Bestämde mig för att lägga honom själv i buren och låta Yoggi åka i baksätet, vilket Herr Y tyckte var MYCKET konstigt: där brukar man ju aldrig få vara... Men Harry protesterade inte ens när jag lade in honom och fixade i ordning täcket så han hade en "mur" runt sig och lite kudde... Skumt!!!

Liten tröttmössa!

Väl hemma var det bara att släppa alla tankar på att städa (skulle få finbesök på kvällen), för han var jätteorolig och sprang bara efter mig hela tiden och pep. Så jag gav upp och lade mig på sängen med honom, först då lugnade han sig. Jag utmanade dessutom ödet och la honom på min arm (han ligger aldrig ens i sängen när jag är där annars...) och han somnade snällt... <3 Jag låg hos honom i säkert en timme, sedan var jag tvungen att röra på mig, men flera gånger vaknade han och bara skrek! Åh vad det skar i hjärtat och jag fick sitta hos honom tills han somnade om och så upprepade vi det några gånger.

Inte förrän på kvällen när pappa kom var han sig själv igen och JÄTTEHUNGRIG!!! Han tjöt hur länge som helst innan jag fattade att det var det och det är ju en väldigt ny upplevelse för att som känner Harry. Han har aldrig varit intresserad av att äta, utan vi har fått truga i honom det mesta, men efter i tisdags är han på varje gång det serveras och även där emellan. Så jag bryr mig inte att de säger att han inte verkade ha haft stora problem med tandsten, jag tror att han hade det. Både jag & Anders tycker att det är jättestor skillnad på hans beteende!

På kvällen kom även Karin & Johan för ett sent födelsedagsfirande av Yoggi, jag bjöd på varm smörgåstårta och glasstårta till efterrätt--en underbar kväll! <3

En GPS för Harry?...

Hmm, efter helgens lilla äventyr har jag funderat en hel del på Harry och de "friheter" han tar sig på vissa promenader och visst--det mest vettiga vore ju att ha honom kopplad... Men ni som känner Harry vet att det bästa han vet i hela världen är att springa, hursomhelst, varsomhelst och gärna i timmar. Jag har inte hjärta att ta det ifrån honom, han älskar det, precis som vår gamle Timmy gjorde. Det finns liksom inget som ens kommer i närheten i belöningsväg eller livskvalitet för honom, inte som Yoggi som håller sig inom en radie av typ 100 meter och sedan kommer tillbaka självmant.
Men det sliter i matte- och hussehjärtan att vara så orolig så länge och det är inget jag rekommenderar. Så har jag ju funderat på pejl och GPS och allt, men hört att det är vääääldigt dyrt...
Men idag fick jag ett tips ifrån en av mina gamla kollegor på Tullen (som troligen följt Harry's äventyr på FB...) om en sida med olika GPS:er och jag gick in och tittade:

Klicka på bilderna för att komma till hemsidan!

Den kostar 1495:- och kanske inte är den absolut bästa på marknaden, men för det priset tycker jag att den är ack så värd att testa!!! Den skickar positioner via GoogleMaps och ger även ljudupptagning om man ringer upp SIM-kortet, vilket jag tycker verkar väldigt fiffigt! Någon som har erfarenheter av den eller liknande?

Känns lite knas att vilja att han ska springa iväg lite så man får testa den, men om jag känner Harry så lär han göra det utan problem... =) Men om den fungerar och är bra så tror jag att det kommer innebära ett helt annat lugn i framtiden, även om jag hoppas att han ska sluta rymma helt... 

Trötta Tassar!

Idag var dagen då Harry Ferrari bestämde sig för att göra comeback i rymmarbranschen efter ett långt uppehåll. Vi är hos Anders föräldrar uppe i Stavsjö och hade planerat för en lång och skön promenad på Sörmlandsleden en bit bort. Sagt och gjort: matsäckar packades, alla gjorde sig i ordning och så tog vi Shaun och for iväg! Kom fram och släppte ut två glada, spralliga borderterriers. Vi började med en brant backe och det gick bra, visselpipan användes flitigt, men båda kom snällt tillbaka varje gång. Efter backen planade det ut genom skogen och jag såg Harry's svans, visslade och... Borta! På typ 2 sekunder, inte en rörelse i skogen, inte ett ljud!!! Vi stannade och ropade i typ 15 minuter, sedan gick vi vidare. Minuterna tickade på och inte en skymt av Harry, de få människor vi mötte hade heller inget sett. Vid en grillplats vid sjön var det planerat fika, men jag och Anders gick tillbaka till bilen för att kolla--ingen Harry. Vi lämnade bagaget öppet och gick tillbaka. Fikade och delade sedan upp oss, tillbaka till bilen, tomt. Lade ut lite leverpastej smörgås som lockbete och tog åter vägen vi gått från början. Där Harry försvann hade vi svängt upp vänster över berget och han hade dragit rakt fram, så vi följde hans exempel. Då kom vi till en mosse och då var det stopp... Satte lina på Yoggi och bad honom leta, vilket han gjorde väldigt intensivt. Efter 10 minuter gav jag upp och sa att vi skulle åka och komma tillbaka senare. Men något fick mig att ta Yoggi och kommendera honom till "skall" 3 gånger. Efter det gav jag upp, men då ropade Anders:
-Där är han!!!och pekade.
Mycket riktigt, under en stor gran några meter ifrån oss stod en blek, blöt och väldigt slokörad liten Harry. Så fruktansvärt glad jag blev!!! Vi kastade oss över honom alla 3 och kramade honom platt! Älskade, älskade, älskade Harry! Och Yoggi blev såklart dagens hjälte och fick nästan obegränsade portioner av leverpastej smörgåsar! <3