Mina två favoriter bygger tält!
Fönster på båda sidor är bra att ha...
Pappa
Nu ska jag bara försöka hitta någon typ av bokstäver som fäster på tältet... Tips?...
söndag 24 juni 2012
Come Rain or Shine...
Nu är det här!!! Vårat alldeles egna utställningstält som är en del av Harry's belöning för certet i Norrköping, så vi kan åka på utställning utan att oroa oss för regn eller stekande sol, framförallt regnet kan ösa ned hur det vill. Så skönt och efterlängtat! I kväll fick jag äntligen ut Anders & pappa för premiäruppsättning, vill ju inte stå som ett fån på någon utställning och inte veta hur det fungerar... =D
Team Mayhem's Gameplan!
Idag tog vi oss äntligen till fotbollsplanen för lite lydnadsträning och utformande av ett bra upplägg har det filats på under veckan. Jag är fortfarande osäker på hur hundarna skall köras, men efter dagens träning kan jag med säkerhet säga: vi kör båda hundarna båda två! Jag ska göra allt och lite till för att åter förtjäna Yoggi's förtroende och hoppas att vi ska kunna starta lydnad ihop igen.
Jag planerade i alla fall att vi skulle köra följande moment:
*fotgående (utan halter, bara jobba position och kontakt).
*läggande (utan fotgående, bara snabbt och korrekt ned!)
*inkallning (utan ställande för Yoggi's del också, han behöver få upp farten igen)
*ställande (utan fotgående)
*fjärr för Yoggi.
Vi började med fotgåendet och Anders & Harry körde först, där vi även skulle jobba på att INTE titta ned på hunden utan låta den andra meddela när det var dags att belöna -- skitsvårt!!! Jag köpte en kamptrasa häromdagen och det är numera vår primära belöning vid all träning. Men Anders var väldigt duktig på att invänta "klartecken" och Harry visade snart väldigt fint fotgående med kanonkontakt! När jag då sa "bra!" så dängde Anders iväg trasan och lekte kamp med Harry, som jobbade förvånansvärt bra trots väldigt hög energi.
Sedan var det min tur och jag hade mycket svårare än Anders att inte titta ned efter Harry, han fick säga till mig flera gånger att lyfta på huvudet! =/ Svårt att lita på att den lille gynnaren faktiskt är där han ska -- men jag tror att det kommer bli bättre efter några pass och även när vi fått hem filmkameran så jag får SE att han faktiskt är där. Men jag är grymt positiv till belöningsmetoden och mitt & Anders samspel och coachning.
Sedan var det Yoggi's tur och för det första var det svårt att få honom att hålla sig på 4 tassar -- han var helt galen på att få tag i trasan! Man kan inte tro att han är 7 år gammal, han har fått en riktig nytändning och det är så kul att se honom, fin (domaren senast sa att hon inte kunde tro att han var så gammal...) och pigg! När han väl landade på alla 4 så tog vi staketet till hjälp för att ge honom en bättre position (han går gärna en bit ifrån...) och det fungerade super! Vilken kontakt! Och lycka när trasan slängdes iväg! Funkade jättebra för både Anders & mig.
Därefter var det Harry's tur att träna lägganden och det är något som han lite verkar ha glömt hur det funkar... Så vi satsar på att bara köra lägganden och snabba ska de vara! Första gångerna får man hjälpa honom med trasan ned i backen, men sedan lyssnar han ganska bra. Vi jobbar vidare...
Yoggi har ju snabba lägganden som lite av en paradgren och smäller ned i backen på kommando, men även han får fortsätta att bara jobba på läggandet och inget fotgående innan, han blir så himla låg efter första gången att det inte är någon idé. Men han jobbade på bra.
Sedan var det Anders som meddelade att vi nog fick nöja oss där, hundarna hade blivit rejält trötta av att ligga på en hög energinivå ganska konstant genom övningarna och började lägga sig ned med trasan. Bättre att sluta på topp än att fullfölja planen och få tjata på dem -- bra där Anders!!!
Men jag passade i alla fall på att göra en platsläggning på 2 minuter för dem, båda lade sig snett och slarvigt, men båda låg still hela momentet och bara Yoggi reste sig för tidigt när jag kom. Harry har dock lite svårt att fokusera när jag gör all kommendering -- skulle behöva ha en extern "speaker"! =)
Allt som allt: SJUUUKT nöjd!!! Glada, positiva, arbetsglada hundar och förare!!! Kan inte bli bättre! Ska köra ett pass imorgon med, samt fixa videokamera -- så är vi redo för nästa pass för Emelie på tisdag sedan!
Jag planerade i alla fall att vi skulle köra följande moment:
*fotgående (utan halter, bara jobba position och kontakt).
*läggande (utan fotgående, bara snabbt och korrekt ned!)
*inkallning (utan ställande för Yoggi's del också, han behöver få upp farten igen)
*ställande (utan fotgående)
*fjärr för Yoggi.
Vi började med fotgåendet och Anders & Harry körde först, där vi även skulle jobba på att INTE titta ned på hunden utan låta den andra meddela när det var dags att belöna -- skitsvårt!!! Jag köpte en kamptrasa häromdagen och det är numera vår primära belöning vid all träning. Men Anders var väldigt duktig på att invänta "klartecken" och Harry visade snart väldigt fint fotgående med kanonkontakt! När jag då sa "bra!" så dängde Anders iväg trasan och lekte kamp med Harry, som jobbade förvånansvärt bra trots väldigt hög energi.
Sedan var det min tur och jag hade mycket svårare än Anders att inte titta ned efter Harry, han fick säga till mig flera gånger att lyfta på huvudet! =/ Svårt att lita på att den lille gynnaren faktiskt är där han ska -- men jag tror att det kommer bli bättre efter några pass och även när vi fått hem filmkameran så jag får SE att han faktiskt är där. Men jag är grymt positiv till belöningsmetoden och mitt & Anders samspel och coachning.
Sedan var det Yoggi's tur och för det första var det svårt att få honom att hålla sig på 4 tassar -- han var helt galen på att få tag i trasan! Man kan inte tro att han är 7 år gammal, han har fått en riktig nytändning och det är så kul att se honom, fin (domaren senast sa att hon inte kunde tro att han var så gammal...) och pigg! När han väl landade på alla 4 så tog vi staketet till hjälp för att ge honom en bättre position (han går gärna en bit ifrån...) och det fungerade super! Vilken kontakt! Och lycka när trasan slängdes iväg! Funkade jättebra för både Anders & mig.
Därefter var det Harry's tur att träna lägganden och det är något som han lite verkar ha glömt hur det funkar... Så vi satsar på att bara köra lägganden och snabba ska de vara! Första gångerna får man hjälpa honom med trasan ned i backen, men sedan lyssnar han ganska bra. Vi jobbar vidare...
Yoggi har ju snabba lägganden som lite av en paradgren och smäller ned i backen på kommando, men även han får fortsätta att bara jobba på läggandet och inget fotgående innan, han blir så himla låg efter första gången att det inte är någon idé. Men han jobbade på bra.
Sedan var det Anders som meddelade att vi nog fick nöja oss där, hundarna hade blivit rejält trötta av att ligga på en hög energinivå ganska konstant genom övningarna och började lägga sig ned med trasan. Bättre att sluta på topp än att fullfölja planen och få tjata på dem -- bra där Anders!!!
Men jag passade i alla fall på att göra en platsläggning på 2 minuter för dem, båda lade sig snett och slarvigt, men båda låg still hela momentet och bara Yoggi reste sig för tidigt när jag kom. Harry har dock lite svårt att fokusera när jag gör all kommendering -- skulle behöva ha en extern "speaker"! =)
Allt som allt: SJUUUKT nöjd!!! Glada, positiva, arbetsglada hundar och förare!!! Kan inte bli bättre! Ska köra ett pass imorgon med, samt fixa videokamera -- så är vi redo för nästa pass för Emelie på tisdag sedan!
onsdag 20 juni 2012
Men Matte Då!
Igår var det dags för oss att börja skolan igen... Via Karin har jag blivit varmt rekommenderad att gå kurs för Emelie Joons och jag litar ju på Karin till 100%, så jag kontaktade Emelie och hade turen att få hoppa på samma kurs som Karin går, tävlingslydnad...
Nu har ju i.o.f.s Karin själv rymt till Grekland en vecka, men Maria & Agnes var i alla fall på plats och det var inte igår vi träffade dem!!! Roligt!
Min "plan" har ju varit att dra in Anders i det här med och då låta honom köra med Yoggi, eftersom jag lite har bränt mina broar med honom med gamla synder och ett helt felaktigt träningssätt. Tyvärr, jag kan inte mer än be honom om ursäkt och inte göra om felen, men det har tyvärr resulterat i att han inte känner sig trygg med mig i bl.a. fotgåendet. Det är tungt att erkänna, men jag kan bara försvara mig med den urusla förklaringen att jag inte visste bättre. Det var 6 år sedan och jag hoppas att Yoggi håller med mig om att jag har lärt mig mycket sedan dess... Det är väldigt mycket prestige i hundvärlden och man ska veta och kunna allt, aldrig göra fel eller i alla fall inte erkänna dem öppet. Men vem gagnar det egentligen? Inte mig i alla fall och sannerligen inte mina hundar!
Jag har ju jobbat med hästar i hela mitt liv och haft den otroliga förmånen att ha en mamma som är en av de bästa inom området (min personliga åsikt). Och om det är något som hon har bankat in i skallen på mig så är det: Det är ALDRIG hästens fel! Vilket alltså borde gälla även inom hundträning och jag är övertygad om att mina hundar alltid gör sitt bästa och när det blir fel, så är det för att jag inte har hållit min del av "avtalet". Det enda positiva med det är ju att jag rimligen "bara" behöver lära mig mer eller lära om... =)
Just nu är jag sjukskriven och eftersom få saker får mig att må bättre och lugnare än att vara med hundarna, så slår jag två flugor i en smäll och tränar hundar och rehabiliterar mig själv samtidigt... Dock är det en svår balansgång för en tävlings-idiot som mig -- jag vill ha en tävling och ett resultat som mål, samtidigt som jag inte får stressa upp mig mer just nu om jag ska komma tillbaka till jobbet som planerat... Men, vi blev aldrig lovade att livet är lätt -- bara värt det.
Tillbaka till träningen... Jag kommer i alla fall köra Harry den här kursen och så får Anders vara med och titta och lyssna och på så vis kunna hjälpa mig med träningen hemma, han ser saker som jag inte ser och inte ska se... För det var en av de bästa lärdomarna från igår, men mer om det senare.
Vi var bara 3 personer igår (väldigt lyxigt) och Emelie lät oss först värma upp ca 10 min individuellt och sedan får man 15 min/ekipage med träning för henne. Jag körde lite linförighet, kontakt och inkallningar med Harry. Sedan skulle jag göra en fjärrdirigering och lämnade honom liggande. Gick ut och vände upp, gav honom ett sitt-kommando och han satte sig fint. Då exploderade en hare upp ur gräset till vänster om honom och gav sig av i full fart över planen -- jikes!!! Jag såg hur Harry stelnade till och blev flera centimeter högre, men han satt kvar!!! Min duktiga, duktiga vovve, mycket imponerande!
Det var vi som skulle köra först för Emelie och jag fick tydligen en hjärnblödning på vägen dit... Jag kunde inte göra ett enda rätt! Jag vet inte om jag var nervös för att jag inte har kört för tränare på typ 2 år eller vad som hände, men det gick INTE bra!!! Stackars Harry fattade ingenting! Det jag tar med mig och måste lära mig är följande:
*Ingångarna och fotgåendet skall tränas SEPARAT! Just nu är ingångarna och positionen vid sidan inte så bra som jag har tyckt och därför skall momentet delas upp!
*Jag måste få ordning på min vänster arm! Jag gillar att ha den bakom ryggen och Harry är så signalkänslig att han följer den och därför hamnar snett bakom mig...
*Lära in ett fel-ord. Eftersom jag hatar att träna med "nej" så måste jag lära mig att bara säga "oj-oj" när något blir galet, låta Harry göra ett försök till och sedan bryta och göra om. Detta kommer Anders att få hjälpa till med väldigt mycket, för jag kan inte titta ned själv, eftersom jag då vrider mig lite snett bakåt och Harry flyttar efter...
*Byta ut godis mot en leksak, helst kamptrasa. Han hoppar alldeles för lätt efter godis.
*Inte träna hela moment! Träna in snabba lägganden och ställanden för sig och fotgåendet för sig.
Phu, jag har en hel del omlärning att göra och det kommer nog ta lite tid, men jag har de bästa vännerna i världen som kommer hjälpa mig: Yoggi, Harry & Anders!
Nu har ju i.o.f.s Karin själv rymt till Grekland en vecka, men Maria & Agnes var i alla fall på plats och det var inte igår vi träffade dem!!! Roligt!
Min "plan" har ju varit att dra in Anders i det här med och då låta honom köra med Yoggi, eftersom jag lite har bränt mina broar med honom med gamla synder och ett helt felaktigt träningssätt. Tyvärr, jag kan inte mer än be honom om ursäkt och inte göra om felen, men det har tyvärr resulterat i att han inte känner sig trygg med mig i bl.a. fotgåendet. Det är tungt att erkänna, men jag kan bara försvara mig med den urusla förklaringen att jag inte visste bättre. Det var 6 år sedan och jag hoppas att Yoggi håller med mig om att jag har lärt mig mycket sedan dess... Det är väldigt mycket prestige i hundvärlden och man ska veta och kunna allt, aldrig göra fel eller i alla fall inte erkänna dem öppet. Men vem gagnar det egentligen? Inte mig i alla fall och sannerligen inte mina hundar!
Jag har ju jobbat med hästar i hela mitt liv och haft den otroliga förmånen att ha en mamma som är en av de bästa inom området (min personliga åsikt). Och om det är något som hon har bankat in i skallen på mig så är det: Det är ALDRIG hästens fel! Vilket alltså borde gälla även inom hundträning och jag är övertygad om att mina hundar alltid gör sitt bästa och när det blir fel, så är det för att jag inte har hållit min del av "avtalet". Det enda positiva med det är ju att jag rimligen "bara" behöver lära mig mer eller lära om... =)
Just nu är jag sjukskriven och eftersom få saker får mig att må bättre och lugnare än att vara med hundarna, så slår jag två flugor i en smäll och tränar hundar och rehabiliterar mig själv samtidigt... Dock är det en svår balansgång för en tävlings-idiot som mig -- jag vill ha en tävling och ett resultat som mål, samtidigt som jag inte får stressa upp mig mer just nu om jag ska komma tillbaka till jobbet som planerat... Men, vi blev aldrig lovade att livet är lätt -- bara värt det.
Tillbaka till träningen... Jag kommer i alla fall köra Harry den här kursen och så får Anders vara med och titta och lyssna och på så vis kunna hjälpa mig med träningen hemma, han ser saker som jag inte ser och inte ska se... För det var en av de bästa lärdomarna från igår, men mer om det senare.
Vi var bara 3 personer igår (väldigt lyxigt) och Emelie lät oss först värma upp ca 10 min individuellt och sedan får man 15 min/ekipage med träning för henne. Jag körde lite linförighet, kontakt och inkallningar med Harry. Sedan skulle jag göra en fjärrdirigering och lämnade honom liggande. Gick ut och vände upp, gav honom ett sitt-kommando och han satte sig fint. Då exploderade en hare upp ur gräset till vänster om honom och gav sig av i full fart över planen -- jikes!!! Jag såg hur Harry stelnade till och blev flera centimeter högre, men han satt kvar!!! Min duktiga, duktiga vovve, mycket imponerande!
Det var vi som skulle köra först för Emelie och jag fick tydligen en hjärnblödning på vägen dit... Jag kunde inte göra ett enda rätt! Jag vet inte om jag var nervös för att jag inte har kört för tränare på typ 2 år eller vad som hände, men det gick INTE bra!!! Stackars Harry fattade ingenting! Det jag tar med mig och måste lära mig är följande:
*Ingångarna och fotgåendet skall tränas SEPARAT! Just nu är ingångarna och positionen vid sidan inte så bra som jag har tyckt och därför skall momentet delas upp!
*Jag måste få ordning på min vänster arm! Jag gillar att ha den bakom ryggen och Harry är så signalkänslig att han följer den och därför hamnar snett bakom mig...
*Lära in ett fel-ord. Eftersom jag hatar att träna med "nej" så måste jag lära mig att bara säga "oj-oj" när något blir galet, låta Harry göra ett försök till och sedan bryta och göra om. Detta kommer Anders att få hjälpa till med väldigt mycket, för jag kan inte titta ned själv, eftersom jag då vrider mig lite snett bakåt och Harry flyttar efter...
*Byta ut godis mot en leksak, helst kamptrasa. Han hoppar alldeles för lätt efter godis.
*Inte träna hela moment! Träna in snabba lägganden och ställanden för sig och fotgåendet för sig.
Phu, jag har en hel del omlärning att göra och det kommer nog ta lite tid, men jag har de bästa vännerna i världen som kommer hjälpa mig: Yoggi, Harry & Anders!
I love you guys!
ÖsTek Match Show!
Nu börjar vi komma igång med aktiviteterna och det är så sjukt roligt att göra allt tillsammans med Anders!!! Han är duktig på det mesta redan, villig att lära sig mer och han har en FANTASTISK hand med hundar!
Förra torsdagen åkte vi iväg för att delta i något som kallas Match Show, där olika terrier-raser tävlar mot varandra i olika kategorier och Harry skulle vara med i CK-klassen. Det var två ringar och dömde gjorde Sune från Rockamore och Håkan från Axbor, båda borderterrier-uppfödare... De hade redan innan hotat med att vara extra hårda mot oss i BT-laget, men riktigt så hårda hade de väl inte behövt vara? ; )
Harry gick i.o.f.s. inte särskilt bra, vet inte om han tyckte det var konstigt och lite för spännande med alla andra raser, han är ju van att bara gå med andra borders... =)
Men det var trevligt att träffa lite nytt BT-folk och A-K såklart! Samt att jag & Anders kom på en ganska intressant affärs-idé... Vi får se vad det blir av den...
tisdag 19 juni 2012
Det Glamorösa Hundlivet...
Häromdagen skulle jag och vovvarna åka in till stan och äta lunch med Anders. Parkerade som vanligt bilen vid Eriksdalsbadet och gick upp mot Skanstulls t-bana. Harry satte sig och gick på toa och det gjorde Yoggi med, men Harry satte sig igen -- inne på t-banestationen!!! INTE okej!
Ner til spåret och in i en av hundvagnarna på gröna linjen, satte mig för ovanlighetens skull på ett säte och la hundarna ned på golvet framför mig. Det satt en kille snett emot oss och var i övrigt ganska mycket folk. Plötsligt reser sig Harry upp och börjar traska runt, vilket inte är okej och jag tar honom och drar honom emot mig med händerna -- då kände jag hur han konvulserade igenom hela kroppen... Drog hastigt fram en bajspåse och höll precis på att få upp den framför honom -- då spyr han rakt över mina händer och armar... Niiice... Jag bara satt som förstelnad, jag hade ingen aning om vad jag skulle göra, hade inte i min vildaste fantasi föreställt mig att detta skulle hända! Sedan började jag skopa upp spyorna (tack och lov i fast konsistens) med en bajspåse, kom inte på något annat... Killen mittemot mig var lite mer handlingskraftig och började riva sidor ur en Metro och gav mig, varpå jag torkade med dem istället. Då säger han snällt och försiktigt med ett medkännande leende :
-Ja, jag kanske tänkte lite mer till dig, så du får torka dig om händer och armar...
Jag bad om ursäkt och tackade flera gånger (lite förvirrad av hela grejen...) och torkade av mig, medan den stackars killen ruggade papper efter papper till mig och mitt glamorösa hundliv...
Så kan det vara, det är den krassa verkligheten för oss hundägare: ena dagen cert och väldigt fancy på utställningar, andra dagar torkar man hundspyor på tunnelbanan... =)
Ner til spåret och in i en av hundvagnarna på gröna linjen, satte mig för ovanlighetens skull på ett säte och la hundarna ned på golvet framför mig. Det satt en kille snett emot oss och var i övrigt ganska mycket folk. Plötsligt reser sig Harry upp och börjar traska runt, vilket inte är okej och jag tar honom och drar honom emot mig med händerna -- då kände jag hur han konvulserade igenom hela kroppen... Drog hastigt fram en bajspåse och höll precis på att få upp den framför honom -- då spyr han rakt över mina händer och armar... Niiice... Jag bara satt som förstelnad, jag hade ingen aning om vad jag skulle göra, hade inte i min vildaste fantasi föreställt mig att detta skulle hända! Sedan började jag skopa upp spyorna (tack och lov i fast konsistens) med en bajspåse, kom inte på något annat... Killen mittemot mig var lite mer handlingskraftig och började riva sidor ur en Metro och gav mig, varpå jag torkade med dem istället. Då säger han snällt och försiktigt med ett medkännande leende :
-Ja, jag kanske tänkte lite mer till dig, så du får torka dig om händer och armar...
Jag bad om ursäkt och tackade flera gånger (lite förvirrad av hela grejen...) och torkade av mig, medan den stackars killen ruggade papper efter papper till mig och mitt glamorösa hundliv...
Så kan det vara, det är den krassa verkligheten för oss hundägare: ena dagen cert och väldigt fancy på utställningar, andra dagar torkar man hundspyor på tunnelbanan... =)
Harry
Yoggi
Yoggi the Badgerhunter!
I onsdags var det dags för årets första tripp till Öster Malma utanför Nyköping och konstgrytet som Yoggi älskar så mycket! Det blev även premiär för både pappa & Anders, vi åkte med Karin & Hugo samt Johan & Ester -- very nice!!!
Det var ganska mycket hundar som vanligt, det blir lätt så när det är långt mellan gryten, bara träning en gång i veckan som delas med andra raser, framförallt taxar.
Vi kom ganska sent, så vi hamnade sist i startlistan, men när jag gick och hämtade ut Yoggi ur bilen så blev han som förbytt! Han hade stenkoll på var vi var någonstans och vad som väntade på andra sidan staktetet... Grääääävling!!! MUMS!
Vi började med att bara släppa honom i gången och låta honom gå hela vägen och få kontakt -- skällandet är det inget fel på!!! =)
Sedan testade vi med förträningningen i gång 1, men det blev för svårt, han är lite väl bred över skuldrorna och eftersom han inte riktigt har fattat tekniken än, så släppte vi igenom honom igen för att han inte skulle tröttna...
Det var ganska mycket hundar som vanligt, det blir lätt så när det är långt mellan gryten, bara träning en gång i veckan som delas med andra raser, framförallt taxar.
Vi kom ganska sent, så vi hamnade sist i startlistan, men när jag gick och hämtade ut Yoggi ur bilen så blev han som förbytt! Han hade stenkoll på var vi var någonstans och vad som väntade på andra sidan staktetet... Grääääävling!!! MUMS!
Vi började med att bara släppa honom i gången och låta honom gå hela vägen och få kontakt -- skällandet är det inget fel på!!! =)
Sedan testade vi med förträningningen i gång 1, men det blev för svårt, han är lite väl bred över skuldrorna och eftersom han inte riktigt har fattat tekniken än, så släppte vi igenom honom igen för att han inte skulle tröttna...
Yoggi
Men tillslut fick han till det! Vi flyttade upp nålsögat till gången åt vänster efter ingången, lite bättre med grepp och lite närmre grävlingen--bra draghjälp! Två eller tre gånger fick vi igenom honom och jag blev så himla glad!!! Förvånad, men helt överlycklig! Jag trodde aldrig att han skulle ta sig igenom! Nu har vi lånat Hugo's räv för att träna upp motivationen och ge honom en positiv målbild--att han vet med sig att han kan, teknik och även att belöningen på andra sidan gör det värt det!
Sedan var det Hugo's tur och jag gick och hämtade Harry, av någon outgrundlig anledning... Tog in honom i hägnet och lät honom nosa runt vid gång 1, förklarade lite försiktigt att vi kanske inte skulle ha så höga förhoppningar på honom och att vi kanske skulle börja direkt vid grävlingen... Sagt och gjort: jag lyfte upp honom och skulle placera honom i gången -- det kan du ju tro sa Harry och spärrade ut alla 4 tassarna och höll emot på kanterna... =) Sedan försökte Johan lite grann, men det enda vi åstadkom var något enstaka litet skall...
Det är bara att inse att han aldrig kommer bli någon värsting på gryt, men han är ju söt ändå! =)
Harry
Så det blev en övervägande positiv träning där vi framförallt tar med oss att Yoggi kom igenom förträngningen och med några träningar i sommar kommer att vara klar för prov till hösten och kan förhoppningsvis lägga till ett "J" framför sitt namn... =D
söndag 10 juni 2012
Huvudstadsbordern 2012!
Idag var det premiär för Huvudstadsbordern, Karin's & Stine's fina utställning som både Harry & Yoggi var anmälda till! Yoggan som inte blivit utställd på typ två år och jag skulle nog ha visat honom, om vi inte nåtts av ett rykte om att Monica tänkte komma och titta--då ville Anders ta honom istället... Så vi har haft en snabbkurs i utställnings-kunskap och jag ser inte Anders som en nervös människa, men tydligen hade han stressat upp sig lite. =)
När vi väl kom in i ringen blev jag dock nervös och inte blev det bättre av att allas vår älskade Johan stod framför Anders & Yoggan och kastade med en köttbulle åt sin hund... Men när vi väl kom igång så var det inte mycket att göra än att lita på att världens bästa Anders fixade det på egen hand. Harry skötte sig UTMÄRKT!!! Så fort jag var klar lämnade jag över Harry till pappa och fokuserade på Anders & Yoggi--som gjorde ett fantastiskt jobb!!! Det såg nästan ut som han aldrig gjort annat än visat hundar åt höger och vänster... Orättvist!
Jag hörde domarens kritik och var helt säker på att vi hade en placering i hamn, så döm min förvåning när hon tackade oss för dagen och lät Yoggi & Anders vara kvar!!! =O Jättekul för dem, som sedan kom på en hedrande 4:e plats med HP!!! Snacka om debut!!!
Så här tyckte domaren Marie Carlsson om Harry:
"Utmärkt helhet. Maskulint huvud m. bra proportioner. Härligt uttryck. Välplacerade, ngt. stora öron Bra hals, stark rygg. Utm. kropp. Harmoniskt vinklad fram & bak. Sunda rörelser runt om. Utm. päls och pelt. Härligt temperament. Välvisad."
Och om Yoggi:
"Utmärkt helthet. Maskulint huvud m. ett underbart uttryck. Välburna öron. Utm. hals och rygg. Harmoniskt vinklad fram och bak. Bra kropp. Rör sig med härlig steglängd från sidan. Ngt. trångt fram och bak. Utm. pälskvalité och pelt. Välvisad & välpresenterad!"
Mina fina killar!!! Så stolt över dem allihop! Sedan hämtade vi oss (jag & Harry) från den ofina spöningen och tog hem segern i Bästa Rörelser! Och är det något Harpan kan--så är det ju att springa!
I övrigt var det ett roligt evenemang med underbara funktionärer, schyssta omgivningar och hyfsat väder. Så roligt att få träffa alla igen! Monica kom, roligt att få visa vad fin vår lilla Harry-Smarry har blivit!
När vi väl kom in i ringen blev jag dock nervös och inte blev det bättre av att allas vår älskade Johan stod framför Anders & Yoggan och kastade med en köttbulle åt sin hund... Men när vi väl kom igång så var det inte mycket att göra än att lita på att världens bästa Anders fixade det på egen hand. Harry skötte sig UTMÄRKT!!! Så fort jag var klar lämnade jag över Harry till pappa och fokuserade på Anders & Yoggi--som gjorde ett fantastiskt jobb!!! Det såg nästan ut som han aldrig gjort annat än visat hundar åt höger och vänster... Orättvist!
Jag hörde domarens kritik och var helt säker på att vi hade en placering i hamn, så döm min förvåning när hon tackade oss för dagen och lät Yoggi & Anders vara kvar!!! =O Jättekul för dem, som sedan kom på en hedrande 4:e plats med HP!!! Snacka om debut!!!
Så här tyckte domaren Marie Carlsson om Harry:
"Utmärkt helhet. Maskulint huvud m. bra proportioner. Härligt uttryck. Välplacerade, ngt. stora öron Bra hals, stark rygg. Utm. kropp. Harmoniskt vinklad fram & bak. Sunda rörelser runt om. Utm. päls och pelt. Härligt temperament. Välvisad."
Och om Yoggi:
"Utmärkt helthet. Maskulint huvud m. ett underbart uttryck. Välburna öron. Utm. hals och rygg. Harmoniskt vinklad fram och bak. Bra kropp. Rör sig med härlig steglängd från sidan. Ngt. trångt fram och bak. Utm. pälskvalité och pelt. Välvisad & välpresenterad!"
Mina fina killar!!! Så stolt över dem allihop! Sedan hämtade vi oss (jag & Harry) från den ofina spöningen och tog hem segern i Bästa Rörelser! Och är det något Harpan kan--så är det ju att springa!
I övrigt var det ett roligt evenemang med underbara funktionärer, schyssta omgivningar och hyfsat väder. Så roligt att få träffa alla igen! Monica kom, roligt att få visa vad fin vår lilla Harry-Smarry har blivit!
Dagens prisskörd!!! =D
tisdag 5 juni 2012
Riding in Style!
Så var det äntligen gjort! Vi har beställt bilbur!!! =)
Jag har planerat för det länge, men det har bara inte blivit av... Men Harry's lilla triumf i lördags verkade kräva något större än en mjukglass! Man kan inte åka runt i plastbur och riskera livet när man har cert och stora grejer på G, eller hur?
Sedan var det ju "bara" att bestämma sig för rätt bur och det är en mindre DJUNGEL! Vi hade bestämt oss för en dubbelbur och av en större variant (för eventuella framtida hundar av större storlek). Efter en massa diskuterande och funderande så fastnade vi för MIM Variocage och hittade den dessutom på avbetalning från en affär i Angered till ett väldigt bra pris--så igår kväll tryckte vi på "Beställ" och idag ringde de och sa att den var på väg!!! =) NIIIIICE!!!
Jag har planerat för det länge, men det har bara inte blivit av... Men Harry's lilla triumf i lördags verkade kräva något större än en mjukglass! Man kan inte åka runt i plastbur och riskera livet när man har cert och stora grejer på G, eller hur?
Sedan var det ju "bara" att bestämma sig för rätt bur och det är en mindre DJUNGEL! Vi hade bestämt oss för en dubbelbur och av en större variant (för eventuella framtida hundar av större storlek). Efter en massa diskuterande och funderande så fastnade vi för MIM Variocage och hittade den dessutom på avbetalning från en affär i Angered till ett väldigt bra pris--så igår kväll tryckte vi på "Beställ" och idag ringde de och sa att den var på väg!!! =) NIIIIICE!!!
Snazzy, huh?
Jag hoppas vi blir nöjda med den... Men hur faan gör folk som ska få plats med mer i bagaget, ex. barnvagn i framtiden?...
måndag 4 juni 2012
ÄNTLIGEN!!!
HURRA!!! Det tog 7 år, men i lördags släppte det äntligen: vi fick vårt första cert!!! Vår fina, älskade, galna Harry-Smarry slog på stort när svärmor och svärfar kom och huttrade i blåsten på Himmelstalundsfältet i kära Norrpan!
Jag var väldigt nervös inför denna utställning, för vi har inte ställt sedan september förra året och jag har INGA saker med i flytten tydligen, så jag var tvungen att köpa utställningskoppel och nummerhållare och jag gillade inte riktigt kopplet som hon tyckte att jag skulle ha (ett halvstryp med nylonsnöre...), men det verkar ju ha gått bra... =)
Det var bara två hanar i öppen klass och det var väl skönt i och för sig, men när Harry kom upp på bordet så stod han och skakade i benen och stod inte alls bra... Sedan gick han inte lika flytande som han brukar runt och när jag skulle ställa upp för domaren var det rena katastrofen!!! Han knäade bak och hukade sig massor och jag insåg (känner min hund rätt bra får jag säga...) att han behövde gå på toa... Så jag trodde helt klart att vi skulle få blått för det kan inte ha varit lätt att bedöma honom i det tillståndet, men ringsekreteraren visade rött, jag tackade och sprang ut för att låta honom skita. Vilket han behövde, men han kan ju inte bara sätta sig, hur nödig han än är, utan trampade runt, runt, runt... Tillsist satte han sig och sket i alla fall! Jag har ju fortfarande inte vant mig vid att han faktiskt äter både morgon och kväll nu för tiden... =S
In i ringen igen för konkurrensen och eftersom den andra fått blått så var det inte så svårt, men kul ändå, fast det jag hade hört av kritiken var ingen höjdare, så jag tänkte inte så mycket mer på det...
När vi var på väg ur ringen så har den andra hundjävlen (ursäkta men jag blir så förbannad) slitit sig och kastar sig över stackars Harry bakifrån och hugger efter honom!!! Jag tror att jag lyfte stackars Harry i halvstrypet på ren instinkt! Stackars älskade, älskade Harry--han som ALDRIG gör någon något ont! Han blev nog väldigt chockad och jag med! Med Yoggi är jag liksom beredd på det från båda sidor eftersom han är så osäker och stöddig, men inte med lille snälla Harry... Fly förbannad bytte jag koppel och lät honom strosa i gräset och lugna ned sig, när de ropar att det var dags för hanhundskonkurrensen! Det var Harry mot Crazy Train Thriller med Anna-Karin och de vann så klart och jag funderade inte mer på det, när så ringsekreteraren ropar ut vår andra plats med CERT och därmed CHAMPIONAT! Jag, förvirrad som vanligt, reflekterade inte ens över championatet och hörde knappt stackars Anna-Karin som gratulerade mig till höger... I 7 år har jag längtat efter och hoppats på den där blå-gula rosetten... Jag kan inte beskriva känslan när den väl kom, det var som att bara jag & Harry existerade i vår egen lilla bubbla och det var helt fantastiskt! För nog är vi alla väldigt objektiva när det gäller våra egna hundar?... =D Och jag tycker att Harry är en otroligt vacker hund, vilket vår fantastiska trimmare Cindy äntligen har fått fram så att domarna ser det också! =)
Men väl vid ringside började jag fundera på den grön/röda rosetten och sa till sekreteraren att jag nog inte skulle ha den, då visade det sig att jag min klant hade lyckats fylla i på anmälan att Harry skulle gå för championatet den här dagen... PIIINSAMT! Jag var livrädd att de skulle ta ifrån mig den blå/gula också, men den fick vi behålla!!! =D
Efter 5 år och bara på Harry har jag räknat att den där rosetten är värd någonstans mellan 10-15 000:- om man räknar allt vi lagt på anmälningsavgifter och resor till och från utställningar -- men det är det SÅ värt! Det är grymt roligt, väldigt socialt och det gäller ÄVEN när det inte regnar rosetter över en! Jag hoppas självklart på två till, men vår älskade lille Harry är lika fin i mina ögon oavsett vad domarna säger.
STORT TACK till Monica & CG på Kennel Bombax för vår underbara, älskade, galna lilla hund!
Jag var väldigt nervös inför denna utställning, för vi har inte ställt sedan september förra året och jag har INGA saker med i flytten tydligen, så jag var tvungen att köpa utställningskoppel och nummerhållare och jag gillade inte riktigt kopplet som hon tyckte att jag skulle ha (ett halvstryp med nylonsnöre...), men det verkar ju ha gått bra... =)
Det var bara två hanar i öppen klass och det var väl skönt i och för sig, men när Harry kom upp på bordet så stod han och skakade i benen och stod inte alls bra... Sedan gick han inte lika flytande som han brukar runt och när jag skulle ställa upp för domaren var det rena katastrofen!!! Han knäade bak och hukade sig massor och jag insåg (känner min hund rätt bra får jag säga...) att han behövde gå på toa... Så jag trodde helt klart att vi skulle få blått för det kan inte ha varit lätt att bedöma honom i det tillståndet, men ringsekreteraren visade rött, jag tackade och sprang ut för att låta honom skita. Vilket han behövde, men han kan ju inte bara sätta sig, hur nödig han än är, utan trampade runt, runt, runt... Tillsist satte han sig och sket i alla fall! Jag har ju fortfarande inte vant mig vid att han faktiskt äter både morgon och kväll nu för tiden... =S
In i ringen igen för konkurrensen och eftersom den andra fått blått så var det inte så svårt, men kul ändå, fast det jag hade hört av kritiken var ingen höjdare, så jag tänkte inte så mycket mer på det...
"Mkt. bra typ. Mkt. bra huvud och uttryck. Bra bett. Goda ögon & öron. Bra hals och benstomme.
Önskar lite mera förbröst. Bra kropp. Normala vinklar, rör sig bra. Bra pälskvalité, men idag lite
kort. Trevligt temperament!"
Men väl vid ringside började jag fundera på den grön/röda rosetten och sa till sekreteraren att jag nog inte skulle ha den, då visade det sig att jag min klant hade lyckats fylla i på anmälan att Harry skulle gå för championatet den här dagen... PIIINSAMT! Jag var livrädd att de skulle ta ifrån mig den blå/gula också, men den fick vi behålla!!! =D
Sv. Terrierklubben Himmelstalund 2012-06-02
BH-2 Cert Bombax Julius Caesar
Domare: Matti Luoso, FIN
Efter 5 år och bara på Harry har jag räknat att den där rosetten är värd någonstans mellan 10-15 000:- om man räknar allt vi lagt på anmälningsavgifter och resor till och från utställningar -- men det är det SÅ värt! Det är grymt roligt, väldigt socialt och det gäller ÄVEN när det inte regnar rosetter över en! Jag hoppas självklart på två till, men vår älskade lille Harry är lika fin i mina ögon oavsett vad domarna säger.
STORT TACK till Monica & CG på Kennel Bombax för vår underbara, älskade, galna lilla hund!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)