Winter Wonders!

Idag var det dags för långpromenad med vovvarna och jag trodde naivt att snön inte skulle ligga kvar -- så jag klädde bara på dem täcken. Snart insåg jag dock att det verkligen var overall-väder, om det någonsin är... =D Så jag vände tillbaka, sprang ned i källaren och hämtade dem.
De håller på och hoppar och skuttar lite först, men sedan verkar de mest glada -- och det finns verkligen inget bättre vintertid än att få sätta in två torra och varma hundar i bilen!

Snygg-Yoggi! =D

Harry sprattlar sig fram genom snön...

Våra fina pojkar! <3

"Vad finns där ute i snön?..."

Ja, Se Det Snöar!

Bästa tiden på året är officiellt här!!! Ikväll föll snön över oss i huvudstaden, först som irriterande slask, men sedan skärpte det till sig och övergick i ett lugnt och stadigt snöfall som fick ligga kvar. Underbart! Det betyder också täckes-säsong för hundarna, något de inte är helt exalterade över... Men jag vill inte ha in blöta och kalla hundar på kvällarna, så de får stå ut!

Yoggi ska få ett nytt, det här sitter väldigt tight och ser verkligen inte skönt ut...

Vi får se vem av dem som ger upp först... Vi har två king-size Biabäddar...

Finaste Smarrpan! 

Vardag Igen och Underbar Höst!!!

Då var vi hemma igen och det är dags att återgå till rutiner, ingen valp, inga utställningar på länge, lite paus i lydandsträningen...
Men igår var en så underbar dag och mina mediciner har redan börjat hjälpa så jag känner mig mycket piggare, vilket även kan bero på att det äntligen är HÖST!!! Den mest fantastiska årstid som finns och som alltid varit min favorit ända sedan jag var liten. Så jag packade in hundarna i bilen och for till Hellasgården, där vi traskade runt 13 km utan att stressa. Det var ganska folktomt så de hade möjlighet att springa lösa en del med och det tror jag att de verkligen behövde! Mina fina grabbar, känner sådan tacksamhet över dem!

Måste. Nå. Pinne. Innan. Harry. Kommer...

Too late! =)

"I'm all ears..." Hahahaha!

Balkong-Mys!

Idag kom en bra och rolig tidning: Härliga Hunds Lek & Aktivering! Där kunde man läsa om enkel massage att ge hunden hemma, så både Yoggi & Harry har blivit knådade en stund ute på balkongen. Mysigt!

Premiär på Vår Nya Hemmaklubb!

Ikväll tog vi oss äntligen i kragen och åkte ned till vår nya hemmaklubb: Nacka Brukshundsklubb. Dels var det dags att visa sig där och sedan tänkte jag att det vore bra för Harry att ha varit där innan vi ska dit och tävla nästa helg... Upplyst rastningsslinga känns riktigt lyxigt inför höst/vinter och stora planer med mycket hinder och redskap, ser mycket lovande. För att inte tala om bemötandet från de andra medlemmarna!!!

Sagt och gjort, det var dock ganska mycket rörelse på gräsplanerna så vi gick till grusplanen på motsatta sidan. Började med att köra några inkallningar och det är väl det enda moment (ja, och platsen när han väl lagt sig...) som känns säkert i dagsläget. Yoggan däremot är ju helt inne på att det ska komma ett "stå"-kommando typ mitt på sträckan och fram dit går det på halvfart -- när han inser att det är fritt fram så sätter han full fart! =) Sötnosen!
Sedan körde vi hopp över hinder och eftersom risken är att båda grabbarna slarvar på 3 högt, så värmde vi bara på det och körde sedan med 4 plankor. Harry skötte sig jättebra, något snett sättande bara, men bra hopp och fin fart.
Yoggan var kanonduktig! Enda problemet är att han vänder nästan direkt när han landat och han verkar iofs inte ha några problem att hoppa tillbaka stillastående, men jag skulle gärna vilja att han galopperade ut lite mer. Vi körde med favvis-pipbollen långt bakom som retning, men det går inte att få honom att stanna och vända upp då... Får klura lite på det där!
Sedan körde vi kontakt och klickade åt varandra när hunden tittar, jobbar mest på att själv inte titta ned, litet tips från suveräna Lillemor Edström herself! =) Harry fattar direkt och har stenkoll, Yoggan kan sitta och filosofera en kvart... Sedan var det dags för min akilleshäl: linförigheten... Nu kör vi "fot"-kommando och den andra ger tummen upp när hunden tar kontakt och DÅ börjar vi gå, inte innan. Men Harry tappar i nästan varje sväng eller halt och jag vet inte vad jag ska göra åt det. Så bestämde jag mig för att ge honom ett nytt "fot"-kommando varje gång vi skulle göra något och det fungerade KANON!!!!!!!!! Så jävla bra följsamhet och kontakt! Så nu får jag äta upp det jag lovade Emelie: det ska inte vara någon press på honom nästa helg, jag lovade att inte ha några förväntningar utan bara göra det för skojs skull... Börjar bli svårt för min del, men det ska ju inte Harpan straffas för! FY PÅ MIG!
STOR eloge dock till älskade Anders som gjorde en kanon-insats som TL och kommenderade mig, vilket vi också hr märkt att Harry måste träna på. Han blev väldigt störd av Emelie i tisdags och husse var en ännu större utmaning...
Med Yoggi körde Anders fritt följ och där är ju största problemet att han plogar så fantastiskt mycket och är svår att få in vid sidan. Vi körde med boll som externbelöning och jag backade framför Anders och gav 1 tumme upp för kontakt och 2 för kontakt OCH position = belöning! Fungerade riktigt bra tycker jag. Fast jag är lite rädd att Anders mest tycker att jag skäller på honom... =) Är ju bara så glad och lycklig över att ha hittat en bästa vän, blivande make och fantastisk träningskompis i en och samma otroliga person! <3
Så skulle jag köra lägganden och ställanden med Harry och jag skulle vilja säga att de sistnämnd sitter rätt bra nu, men läggandet är helt borta... Jättetrist, men det är bara att köra från början igen med dem, han kan ju vara jättesnabb ned i marken.
Vi avslutade med en platsliggning, känns alltid vettigast att ta den sist när hundarna är lite trötta. Anders & Yoggi kör 3 min och 30 meter, jag & Harry 2 min och 20 meter. Men idag vet jag inte vad det tog åt Yoggi, för när jag vände upp så hade han satt sig upp! Det har nog ALDRIG hänt förut... Anders gick tillbaka och skulle lägga om honom, men som gubben i lådan så flög han bara rakt upp i sittande igen! Jättesöt och jag kunde inte låta bli att skratta! Säkert 5 gånger fick han lägga om och bara han började kommendera "s..." så flög Yoggi upp i ett sittande. Så jag sa åt Anders att bara säga "ligg" och sedan gå ifrån honom, ifall han försökte förutspå ett "sitt" och skulle styla lite... =) Det funkade i alla fall och SATAN vad snyggt han låg sedan i 3 minuter! Jag gick tillbaka till Harry efter 2, belönade honom liggande och gick sedan ut igen, för att återgå med Anders en minut senare.
Vilka fantastiskt roliga hundar vi har, de är med med hela hjärtat när de gör något och vi har så kul ihop vi 4 i Team Mayhem! <3 Min fina, vackra, underbara familj!

"You say jump -- I say how high?"

Det Glamorösa Hundlivet...

Häromdagen skulle jag och vovvarna åka in till stan och äta lunch med Anders. Parkerade som vanligt bilen vid Eriksdalsbadet och gick upp mot Skanstulls t-bana. Harry satte sig och gick på toa och det gjorde Yoggi med, men Harry satte sig igen -- inne på t-banestationen!!! INTE okej!
Ner til spåret och in i en av hundvagnarna på gröna linjen, satte mig för ovanlighetens skull på ett säte och la hundarna ned på golvet framför mig. Det satt en kille snett emot oss och var i övrigt ganska mycket folk. Plötsligt reser sig Harry upp och börjar traska runt, vilket inte är okej och jag tar honom och drar honom emot mig med händerna -- då kände jag hur han konvulserade igenom hela kroppen... Drog hastigt fram en bajspåse och höll precis på att få upp den framför honom -- då spyr han rakt över mina händer och armar... Niiice... Jag bara satt som förstelnad, jag hade ingen aning om vad jag skulle göra, hade inte i min vildaste fantasi föreställt mig att detta skulle hända! Sedan började jag skopa upp spyorna (tack och lov i fast konsistens) med en bajspåse, kom inte på något annat... Killen mittemot mig var lite mer handlingskraftig och började riva sidor ur en Metro och gav mig, varpå jag torkade med dem istället. Då säger han snällt och försiktigt med ett medkännande leende :
-Ja, jag kanske tänkte lite mer till dig, så du får torka dig om händer och armar...
Jag bad om ursäkt och tackade flera gånger (lite förvirrad av hela grejen...) och torkade av mig, medan den stackars killen ruggade papper efter papper till mig och mitt glamorösa hundliv...

Så kan det vara, det är den krassa verkligheten för oss hundägare: ena dagen cert och väldigt fancy på utställningar, andra dagar torkar man hundspyor på tunnelbanan... =)

Harry 

Yoggi 

Riding in Style!

Så var det äntligen gjort! Vi har beställt bilbur!!! =)

Jag har planerat för det länge, men det har bara inte blivit av... Men Harry's lilla triumf i lördags verkade kräva något större än en mjukglass! Man kan inte åka runt i plastbur och riskera livet när man har cert och stora grejer på G, eller hur?
Sedan var det ju "bara" att bestämma sig för rätt bur och det är en mindre DJUNGEL! Vi hade bestämt oss för en dubbelbur och av en större variant (för eventuella framtida hundar av större storlek). Efter en massa diskuterande och funderande så fastnade vi för MIM Variocage och hittade den dessutom på avbetalning från en affär i Angered till ett väldigt bra pris--så igår kväll tryckte vi på "Beställ" och idag ringde de och sa att den var på väg!!! =) NIIIIICE!!!

Snazzy, huh?

Jag hoppas vi blir nöjda med den... Men hur faan gör folk som ska få plats med mer i bagaget, ex. barnvagn i framtiden?...

En Fruktansvärd Start På Dagen...

Där fick jag för att jag har sagt att det är den bästa söndagen någonsin, för det är första gången på 4 månader som jag och Anders inte måste skiljas åt till kvällen. Det skulle jag aldrig ha sagt.
På morgonpromenaden hade vi hundarna lösa och gick varvet nere vid sjön och lät dem springa runt och nosa. Hade inte stenkoll på dem, utan lät dem hänga med utan att tjata på dem. yoga ville så klart ut och titta efter pippisar och alldeles för sent insåg jag att isen runt vassen inte skulle hålla för honom och såg maktlöst på när han gick igenom isen och ned i det svinkalla och sumpiga, svarta vattnet. Sprang ut mot honom och gick därmed själv igenom i mitt försök att komma fram till honom, hela tiden livrädd att han skulle hamna under vattnet. Han fick inget "tag" på isen, den fortsatte bara att ge vika framför honom. Anders kom närmre honom och gick igenom även han, men tillslut fick han tag i Yoggi's nackskinn och kunde kasta upp honom i snön. När sedan Anders kom upp var ju faran i sig helt över, men jag var helt skakig och fortfarande rädd. Jag skulle egentligen ha gått själv och då vet jag inte hur det hade slutat. Så tack älskade Anders, för att du fanns där när vi behövde dig, vilket jag vet att du alltid kommer att göra. Jag älskar dig så!
Sedan var det bara att ta sig hem igen, iskalla, stinkande och genomvåta--alla utom Harry! Detta i sig är mycket märkligt och inte så lite ironiskt, eftersom det alltid är han som ställer till det annars!!! Det är Harry som tuggar på tvättmedelspaket, äter batterier och elsladdar, smaskar på humlor och annat olämpligt, som synålar... Ramlar 3 meter rakt ned i en grushög. Ja, ni fattar... Den här gången är han den enda i vår flock som är torr överhuvudtaget och springer mest runt och undrar vad vi sysslar med! Ja, man får vara glad att allt gick bra och att Harry för en gångs skull fick tänka tanken: "Vad sjutton håller ni på med???", för det kan inte hända ofta... =)

Hemma och alla nyduschade och någorlunda varma och lugna, Yoggi mest ledsen över att vara tvungen att duscha varmt i badkaret. Vattnet var helt svart när vi alla tre duschade av oss och kläderna luktar INTE nice!!!
Det gick ju som sagt var bra och det är huvudsaken, men jag kommer vara ännu mer försiktig vid sjöar och isar i fortsättningen, för den rädsla jag kände när jag såg isen försvinna under Yoggi kommer jag aldrig att glömma.

Snarkterrier?...

Jag har alltid hört folk prata om att det är så jobbigt att ha hund, de väcker en så tidigt på morgonen och behöver gå ut i tid och otid... Jag vet inte om jag bara har haft tur, men mina hundar har nog aldrig väckt mig eller bett om att få gå ut! Harry gjorde det knappt som valp ens och Yoggi slutade ganska snart efter valpstadiet. Nu får man väcka dem och dra ut dem! Aldrig att de står och piper vid dörren och de kanske släpar sig ur sängen framåt lunch om man har tur. Förra vintern var hopplös! Det var ju så kallt och det är inte Harry's favoritväder, så han låg mer än gärna kvar i sängen, vilket ledde till att jag fick ta på honom täcket i sängen och sedan nästan bära ut honom... =) Så här kommer några av mina favorit snarkbilder...

Baby-Harry sover på matte.

Lätt bästa lagmedlemmen Djurgården har!!!

En klassisk Harry!

Killen tar det kallt...

Underlaget man sover på är avgörande! Farfar <3

Väldigt engagerad elev på Hundens Hus!

Baby-Yoggi sover! Älska valpmagar!!!

En klassisk Yoggi! <3

Hotellsängar passar bättre för den här stilen...

Phu, denna värme!

Zzzz...

Krama kudden är en annan klassisk Yoggi-pose.

Sedan kan man sova tillsammans också och få det dubbelt så mysigt:

Livet på landet - heaven on earth!

Liten Harry somnade på sin fina storebror...

<3

Den Förbjudna Delen av Soffan...

Suck... Jag älskar mina hundar, men ibland går de mig på nerverna... Jag är väldigt mycket för att låta dem var med överallt: de får sova i sängen, sitta på stolar, vara i fåtöljen, vara i soffan... Men när vi nu köpte en ny och fin soffa till vår lägenhet så kände jag att jag inte vill offra HELA soffan till hundhårens kungadöme... Så därför täckte jag över halva med en filt och barrikaderade av den andra halvan ORDENTLIGT för att verkligen hjälpa dem att förstå att där skulle man inte vara. Men vad hjälpte det? De fortsatta smyga upp i den delen på nätterna eller när vi har varit ute i köket... Och jag förstår inte!!! Är det något fel på deras del av soffan?... Är den inte lika skön? För i så fall förstår jag och då ska de självklart få vara i "vår" del, men annars tycker jag det verkar konstigt. Och jag tycker inte att jag varit särskilt orättvis heller, de har liksom lika stor del till två borderterrier på totalt 20 kg, som vi, två fullvuxna människor (varav en med väldigt långa ben...) har! Det kan ju inte vara för trångt, eller???
Går det inte att ha det så? Jag vet att man måste vara konsekvent, men det här är väl att vara konsekvent i mesta möjliga mån i den här frågan. Så pratade jag med min personliga hundcoach och han sa att det skulle ta minst 5 månader innan Harry förstod att han inte får vara där, jag tycker det låter som orimligt lång tid... Han lärde sig "städa" på en kvart liksom... Ja, ja, vi köper väl en annan soffa åt oss, så kan de få hela den där. Vette fan om jag inte tror att de är hos oss snart i alla fall... You've just gotta love 'em!

Den högra delen är deras och nog är den väl tillräckligt markerad?...