Jag tror inte jag landade på hela dagen eller kvällen igår, det känns helt overkligt! Drömmen som jag haft sedan jag köpte Yoggi av CG & Monica för 7 år sedan har äntligen slagit in och jag tror inte någon kan säga att vi inte har förtjänat vår framgång. Harry är en fantastisk hund på många sätt och vis och han har en mentalitet och ett utseende som jag tycker det vore skam att inte föra vidare, även om han kan vara förskräckligt knasig ibland... <3
Vi spenderade kvällen med älskade Karin & Johan, först middag på thaistället runt hörnet med friterad ananas & glass till efterrätt och sedan bubbel uppe på deras hotellrum och massa prat om framtiden och allas våra drömmar.
Och sedan då?
Den frågan började cirkulera i en stolt och trött matte-hjärna under senkvällen. Norge. Finland. Meritering. Kennelnamn. Avel. Valpar. Uppfödare.
Det här är inget skrivet i sten, då jag är av åsikten att man endast ska avla på de bästa exemplaren och det gäller både utseendemässigt och arbetsmässigt. Harry är ingen grythund och det kommer han heller aldrig bli. Men han är snygg, har ett underbart temperament och är en sjuhelvetes spårhund - så vi får nöja oss med viltspåret och lydnaden och utseendet. Jag tror det kan bli rätt bra ändå! =)
Så nu är planen:
*Hamar, Norge
*Åbo, Finland (denna utställning är ett frågetecken i kalendern)
*Lillestrøm, Norge
*Helsingfors, Finland
*Stora Stockholm
*My Dog, Göteborg
Sedan får vi se, stanna upp, utvärdera och kanske tänka om. Han kanske inte räcker hela vägen, men jag har väldigt svårt att se den begränsningen i honom - vi har ju just börjat! Hoppas ni hänger med oss resten av resan! <3
Idag visade jag först Yoggi i öppen klass och han fick sitt 3:e excellent - jätteroligt!!! Han var dock inte rolig att ställa idag, bara vek ihop sig och ville inte visa upp sig alls... Får se hur vi gör med honom framöver.
Sedan var det debut för mig & Harry i championklassen och det kändes väldigt högtidligt! Men vi hade inte mycket att hämta, men ett excellent fick vi i alla fall! Grattis till Karin & Hugo som kom på 4:e plats i championklassen!!! <3
Därefter var det dags att packa ihop vårat fantastiska tält, som gjort sitt för i år om det inte följer med till Ostkanten... Det har huserat stora prestationer och titlar under sin första säsong, vem vet vad som flyttar in till våren?...
Visar inlägg med etikett Händelser. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Händelser. Visa alla inlägg
söndag 2 september 2012
lördag 1 september 2012
Ave Caesar!!! (Eller: Jakten på Championatet Del III, Högbo Dag 2)
JAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAA!!! Heeeeelt sinnessjukt, men nu har det hänt! Vår lilla tokiga, virriga, yra, söta, underbara Harry-Smarry kan nu titulera sig SE UCH Bombax Julius Caesar och det är endast 3 månader sedan vi tog första certet och det har endast tagit oss 5 utställningar -- jag är MYCKET nöjd!
Dagen började i alla fall med regn... Parkeringen var lervälling, ringarna var lervälling och vi var... leriga... Så den nedpackade kjolen fick fortsätta vara just nedpackad och jag körde med mina bruks-brallor och jacka, för kallt var det med. Det var typ helt omöjligt att ställa upp honom på ett snyggt sätt, jag råkade sätta hans tass på en daggmask och sedan var det kört... Dessutom frös han så han skakade stackarn och att visa upp hans snygga steg var inte att tänka på när alla tog sig fram så gott det gick i leran. Inte bästa förutsättningarna direkt, men kul ändå! Så här tyckte domare Dodo Sandahl om Harry:
"Utmärkt huvud. Stark hals & topline. Välformad, djup kropp. Lång bröstkorg. Sträv päls på kroppen, lite mjuk i mustachen. Rör sig utmärkt fritt. Stram kondition."
Och om Yoggi:
"Kraftfullt huvud. Mkt. flackt stop. Bra hals. Moderata vinklar. Bra rygg. Välmusklad. Lite rundad bröstkorg. Utmärkt päls & pelt. Rör sig parallellt och fritt."
Båda grabbarna fick excellent och till konkurrensen så var hunden före mig borta, för den fick VG och jag kunde gå på lite och försöka visa upp hans vanligtvis fina, fina rörelser. Det lönade sig för vi blev placerade som första ekipage i öppen klassen med CK! Yoggi & Anders blev tyvärr oplacerade...
Sedan blev det en nervös väntan och jag hade inget hopp om certet idag, för det var så många fina hundar och hon kändes inte helt såld på Harry.
In i Bästa Hane och försökte återigen visa upp rörelserna. En efter en försvann de andra och jag hade tunnelseende vid det här laget och visste inte vilka som var kvar. Så när hon visade fram 3 ekipage före oss så tänkte jag att det var helt kört, samtidigt som jag hörde Monica och de andra vid ring-side: "Nu tar hon det, ja, nu är de champions" men tänkte att de hade räknat fel...
Sedan placerar domren oss som 4:e i Bästa Hane och när ringsekreteraren kommer fram så håller hon upp den blå-gula rosetten... Världen försvann!!! Jag bara grät av glädje, lite chock, massor med nervositet och benen skakade! Jag drog upp Harry i famnen och stod lite förvirrad kvar och fick veta att de inte hade några championatsrosetter, utan jag fick hämta ut den i sekretariatet. Sedan gick jag med Harry högt upp på mina axlar ut till alla fantastiska gratulationer! De värmer så och de flesta av er vet hur mycket vi har kämpat, ända sedan vi köpte Yoggi för 7 år sedan och jag har älskat varje tävling, men det här var fan i mig den absolut bästa!!! Jag tänker dessutom ta åt mig all ära själv när det gäller själva vänstervarven, det är bara jag som har visat honom förutom 2 eller 3 utställningar när han var yngre.
Ringde pappa och bara skrek "jaaaaa" i telefonen och då hörde jag hur han började gråta... Älskade pappa, som stått med oss, stöttat och bidragit både ekonomiskt och med sällskap, alltid trott på Harrpan och aldrig klagat. Vi hade inte varit här idag utan dig pappa - TACK.
Stort TACK till Karin & Johan för alla underbara dagar som vi spenderar tillsammans och för att ni alltid stöttar.
Tack till Monica & CG som givit oss möjligheten att förvalta två av deras underbara hundar - äran är lika mycket eran.
Tack till alla er som stöttat och hejjat och hållit tummarna, vi har så kul ihop och jag hoppas vi ses ännu mer i framtiden!
Dagen började i alla fall med regn... Parkeringen var lervälling, ringarna var lervälling och vi var... leriga... Så den nedpackade kjolen fick fortsätta vara just nedpackad och jag körde med mina bruks-brallor och jacka, för kallt var det med. Det var typ helt omöjligt att ställa upp honom på ett snyggt sätt, jag råkade sätta hans tass på en daggmask och sedan var det kört... Dessutom frös han så han skakade stackarn och att visa upp hans snygga steg var inte att tänka på när alla tog sig fram så gott det gick i leran. Inte bästa förutsättningarna direkt, men kul ändå! Så här tyckte domare Dodo Sandahl om Harry:
"Utmärkt huvud. Stark hals & topline. Välformad, djup kropp. Lång bröstkorg. Sträv päls på kroppen, lite mjuk i mustachen. Rör sig utmärkt fritt. Stram kondition."
Och om Yoggi:
"Kraftfullt huvud. Mkt. flackt stop. Bra hals. Moderata vinklar. Bra rygg. Välmusklad. Lite rundad bröstkorg. Utmärkt päls & pelt. Rör sig parallellt och fritt."
Båda grabbarna fick excellent och till konkurrensen så var hunden före mig borta, för den fick VG och jag kunde gå på lite och försöka visa upp hans vanligtvis fina, fina rörelser. Det lönade sig för vi blev placerade som första ekipage i öppen klassen med CK! Yoggi & Anders blev tyvärr oplacerade...
Sedan blev det en nervös väntan och jag hade inget hopp om certet idag, för det var så många fina hundar och hon kändes inte helt såld på Harry.
In i Bästa Hane och försökte återigen visa upp rörelserna. En efter en försvann de andra och jag hade tunnelseende vid det här laget och visste inte vilka som var kvar. Så när hon visade fram 3 ekipage före oss så tänkte jag att det var helt kört, samtidigt som jag hörde Monica och de andra vid ring-side: "Nu tar hon det, ja, nu är de champions" men tänkte att de hade räknat fel...
Sedan placerar domren oss som 4:e i Bästa Hane och när ringsekreteraren kommer fram så håller hon upp den blå-gula rosetten... Världen försvann!!! Jag bara grät av glädje, lite chock, massor med nervositet och benen skakade! Jag drog upp Harry i famnen och stod lite förvirrad kvar och fick veta att de inte hade några championatsrosetter, utan jag fick hämta ut den i sekretariatet. Sedan gick jag med Harry högt upp på mina axlar ut till alla fantastiska gratulationer! De värmer så och de flesta av er vet hur mycket vi har kämpat, ända sedan vi köpte Yoggi för 7 år sedan och jag har älskat varje tävling, men det här var fan i mig den absolut bästa!!! Jag tänker dessutom ta åt mig all ära själv när det gäller själva vänstervarven, det är bara jag som har visat honom förutom 2 eller 3 utställningar när han var yngre.
Ringde pappa och bara skrek "jaaaaa" i telefonen och då hörde jag hur han började gråta... Älskade pappa, som stått med oss, stöttat och bidragit både ekonomiskt och med sällskap, alltid trott på Harrpan och aldrig klagat. Vi hade inte varit här idag utan dig pappa - TACK.
Stort TACK till Karin & Johan för alla underbara dagar som vi spenderar tillsammans och för att ni alltid stöttar.
Tack till Monica & CG som givit oss möjligheten att förvalta två av deras underbara hundar - äran är lika mycket eran.
Tack till alla er som stöttat och hejjat och hållit tummarna, vi har så kul ihop och jag hoppas vi ses ännu mer i framtiden!
Tack älskade lille vän - du gör mig stolt!
SE UCH Bombax Julius Caesar
fredag 10 augusti 2012
3 Cowboys!
Igår var en väldigt tråkig dag för hundarna, men de behöver säkert sådana dagar också... =) Först var vi och fiskade hela förmiddagen och nog för att Yoggi blir HEEEELT galen när dragen plaskar ned i vattnet eller fiskarna slår eller när pappa tog upp en rätt stor gädda, men annars ger det nog inte lika mycket som säg en fjälltur...
På eftermiddagen var det sedan dags för den stora händelsen under denna vecka: fjällritt!!! Från början hade jag endast tänk att jag & Anders skulle åka iväg på det och det var svårt nog att övertala honom -- pappa hade jag inte en tanke på! Men så sa jag bara på skoj att han skulle med och det köpte han direkt! Efter det har det varit något han verkar ha sett fram emot väldigt mycket och det var en nervös tystnad hela vägen ut till ranchen. Den ligger på Trumvallen och drivs av Lisa & Johan, som under sommarsäsongen leder turritter på allt från 3 timmar till flera dagar och även cattledrives över fribetes-områdena här i Härjedalen. De har lätta nordsvenskar och något varmblod, alla valacker -- vilket bara styrker min åsikt om ston! =)
Det var ett par till som skulle med på vår tur och det stod hästar uppbundna i staketen och Lisa funderade ett tag innan hon delade ut hästarna till oss:
På eftermiddagen var det sedan dags för den stora händelsen under denna vecka: fjällritt!!! Från början hade jag endast tänk att jag & Anders skulle åka iväg på det och det var svårt nog att övertala honom -- pappa hade jag inte en tanke på! Men så sa jag bara på skoj att han skulle med och det köpte han direkt! Efter det har det varit något han verkar ha sett fram emot väldigt mycket och det var en nervös tystnad hela vägen ut till ranchen. Den ligger på Trumvallen och drivs av Lisa & Johan, som under sommarsäsongen leder turritter på allt från 3 timmar till flera dagar och även cattledrives över fribetes-områdena här i Härjedalen. De har lätta nordsvenskar och något varmblod, alla valacker -- vilket bara styrker min åsikt om ston! =)
Det var ett par till som skulle med på vår tur och det stod hästar uppbundna i staketen och Lisa funderade ett tag innan hon delade ut hästarna till oss:
Pappa & Indie
Anders & Bringbaus
Jag & Sioux
Pappa & Anders svingade sig upp som om de aldrig gjort annat och satt snart stadigt i de breda westernsadlarna och pappa fick in stylen med ena handen på sadelknappen och den andra höll tyglarna, med Zeb Macahan som stor idol!
Jag tog lite mer tid på mig, hade gärna stått och borstat och pussat på Sioux hela dagen och varit fullkomligt nöjd! Men sedan satt jag upp och när vi red iväg så var det som om hjärtat hoppade till och hamnade i rätt takt igen, efter många års orytm... Jag är inte hel utan hästar i mitt liv -- jag har ridit varje dag i 25 års tid och det finns inget bättre i hela världen! Så jag måste ha häst i mitt liv igen, det finns inget annat sätt att leva.
Turen gick genom skog och mark, upp och ned på smala stigar och "trots" att det var nordsvenskar så var de smidiga och säkra på fötterna. Så, nu är det klart: någon gång i mitt liv ska jag ha nordis!
Anders & Bringbaus ute i Härjedalsskogen!
Pappa the Cowboy!
lördag 4 augusti 2012
Världens Bästa Födelsedag!
Igår kväll anlände vi till stugan i Vemdalen, där Johan & Ester redan väntade. Efter en god middag och massa prat gick vi till sängs, för vi hade tidig morgon idag.
Sagt och gjort, upp och åt och for iväg mot Östersund, där vi tog plats vid ringen, slog upp tältet och hälsade på alla bekanta. Domaren för dagen, Elisabeth Rennerfelt, tog gott om tid på sig, vi var 3 hanar i öppen klass och såhär tyckte hon om Harry:
"Maskulin hanhund av utm. typ på den större sidan. Vackert huvud och uttryck. Bra öron. Bra bett. Goda vinklar fram & bak. Bra bröst. Prima päls. Bra hals & stark rygg. Goda, sunda rörelser."
...och om Yoggi:
"Maskulin hane av utm. typ. Bra huvud och uttryck. Bra bett. Brant skuldra. Rak överarm. Goda vinklar bak. Bra bröst. Prima päls. Lite för rakt kors. Bra hals & rygg. Bär svansen i gladaste laget. Rör sig aningen trångt bak & fram."
Anders & Yoggi fick tyvärr VG, men fick hänga med runt när vi skulle gå för domaren och eftersom jag vet att Harry har fantastiska rörelser så tog jag ut avståndet till Trude som gick före oss och lät Harry trava på ordentligt! Efter ett halvt varv sa domaren åt mig att flytta upp längst fram och där fick Harry ännu bättre chans att visa upp sig -- vilket ledde till att domaren placerade oss som 1:a med CK!!! Så himla kul!
Sedan var det dags för Bästa Hane och vi var 4 stycken som blev uttagna till placering och hon tog ut 4:a och 3:a och sedan stod jag & CG kvar, där jag hamnade på 2:a plats och i sista varvet runt så viskade Monica "Grattis!!!" till mig och jag funderade på vad det betydde... Sedan satt hon och fotade innan domaren kommit fram och sa "Grattis till certet" och jag svarar helt förvirrat: "Jaha, tror du att jag får det?..." och det gjorde hon tydligen.
-På andra plats med CERT: startnummer 90!
Det var vi!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!! Den bästa 30-års present jag någonsin kunde ha önskat mig!!! Vår fina lilla Harry-Smarry -- så värd allt slit och alla tårar när han däremellan kan göra oss så förbaskat glada!!! Jag tjöt och skakade av glädje och förvåning -- hade verkligen inte räknat med något cert! Vågar inte ens hoppas! Så jag tycker det känns helgalet att jinxa alltihop genom att säga att han går för Championat...
Sagt och gjort, upp och åt och for iväg mot Östersund, där vi tog plats vid ringen, slog upp tältet och hälsade på alla bekanta. Domaren för dagen, Elisabeth Rennerfelt, tog gott om tid på sig, vi var 3 hanar i öppen klass och såhär tyckte hon om Harry:
"Maskulin hanhund av utm. typ på den större sidan. Vackert huvud och uttryck. Bra öron. Bra bett. Goda vinklar fram & bak. Bra bröst. Prima päls. Bra hals & stark rygg. Goda, sunda rörelser."
...och om Yoggi:
"Maskulin hane av utm. typ. Bra huvud och uttryck. Bra bett. Brant skuldra. Rak överarm. Goda vinklar bak. Bra bröst. Prima päls. Lite för rakt kors. Bra hals & rygg. Bär svansen i gladaste laget. Rör sig aningen trångt bak & fram."
Anders & Yoggi fick tyvärr VG, men fick hänga med runt när vi skulle gå för domaren och eftersom jag vet att Harry har fantastiska rörelser så tog jag ut avståndet till Trude som gick före oss och lät Harry trava på ordentligt! Efter ett halvt varv sa domaren åt mig att flytta upp längst fram och där fick Harry ännu bättre chans att visa upp sig -- vilket ledde till att domaren placerade oss som 1:a med CK!!! Så himla kul!
Sedan var det dags för Bästa Hane och vi var 4 stycken som blev uttagna till placering och hon tog ut 4:a och 3:a och sedan stod jag & CG kvar, där jag hamnade på 2:a plats och i sista varvet runt så viskade Monica "Grattis!!!" till mig och jag funderade på vad det betydde... Sedan satt hon och fotade innan domaren kommit fram och sa "Grattis till certet" och jag svarar helt förvirrat: "Jaha, tror du att jag får det?..." och det gjorde hon tydligen.
-På andra plats med CERT: startnummer 90!
Det var vi!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!! Den bästa 30-års present jag någonsin kunde ha önskat mig!!! Vår fina lilla Harry-Smarry -- så värd allt slit och alla tårar när han däremellan kan göra oss så förbaskat glada!!! Jag tjöt och skakade av glädje och förvåning -- hade verkligen inte räknat med något cert! Vågar inte ens hoppas! Så jag tycker det känns helgalet att jinxa alltihop genom att säga att han går för Championat...
Finaste Harry-Ferrari
Sedan var det dags att ta sig samman och ställa upp i Uppfödar-gruppen, som gick bra och vi gick vidare till finalen, som vi stannade kvar och väntade in.
Där gick det väldigt bra och vi kom 3:a! Jättekul! Bästa uppfödarna i CG & Monica -- tusen tack för allt och framförallt för våra 2 fantastiska hundar!
Yoggi firar med ben! Smask!
söndag 29 januari 2012
En Fruktansvärd Start På Dagen...
Där fick jag för att jag har sagt att det är den bästa söndagen någonsin, för det är första gången på 4 månader som jag och Anders inte måste skiljas åt till kvällen. Det skulle jag aldrig ha sagt.
På morgonpromenaden hade vi hundarna lösa och gick varvet nere vid sjön och lät dem springa runt och nosa. Hade inte stenkoll på dem, utan lät dem hänga med utan att tjata på dem. yoga ville så klart ut och titta efter pippisar och alldeles för sent insåg jag att isen runt vassen inte skulle hålla för honom och såg maktlöst på när han gick igenom isen och ned i det svinkalla och sumpiga, svarta vattnet. Sprang ut mot honom och gick därmed själv igenom i mitt försök att komma fram till honom, hela tiden livrädd att han skulle hamna under vattnet. Han fick inget "tag" på isen, den fortsatte bara att ge vika framför honom. Anders kom närmre honom och gick igenom även han, men tillslut fick han tag i Yoggi's nackskinn och kunde kasta upp honom i snön. När sedan Anders kom upp var ju faran i sig helt över, men jag var helt skakig och fortfarande rädd. Jag skulle egentligen ha gått själv och då vet jag inte hur det hade slutat. Så tack älskade Anders, för att du fanns där när vi behövde dig, vilket jag vet att du alltid kommer att göra. Jag älskar dig så!
Sedan var det bara att ta sig hem igen, iskalla, stinkande och genomvåta--alla utom Harry! Detta i sig är mycket märkligt och inte så lite ironiskt, eftersom det alltid är han som ställer till det annars!!! Det är Harry som tuggar på tvättmedelspaket, äter batterier och elsladdar, smaskar på humlor och annat olämpligt, som synålar... Ramlar 3 meter rakt ned i en grushög. Ja, ni fattar... Den här gången är han den enda i vår flock som är torr överhuvudtaget och springer mest runt och undrar vad vi sysslar med! Ja, man får vara glad att allt gick bra och att Harry för en gångs skull fick tänka tanken: "Vad sjutton håller ni på med???", för det kan inte hända ofta... =)
Hemma och alla nyduschade och någorlunda varma och lugna, Yoggi mest ledsen över att vara tvungen att duscha varmt i badkaret. Vattnet var helt svart när vi alla tre duschade av oss och kläderna luktar INTE nice!!!
Det gick ju som sagt var bra och det är huvudsaken, men jag kommer vara ännu mer försiktig vid sjöar och isar i fortsättningen, för den rädsla jag kände när jag såg isen försvinna under Yoggi kommer jag aldrig att glömma.
På morgonpromenaden hade vi hundarna lösa och gick varvet nere vid sjön och lät dem springa runt och nosa. Hade inte stenkoll på dem, utan lät dem hänga med utan att tjata på dem. yoga ville så klart ut och titta efter pippisar och alldeles för sent insåg jag att isen runt vassen inte skulle hålla för honom och såg maktlöst på när han gick igenom isen och ned i det svinkalla och sumpiga, svarta vattnet. Sprang ut mot honom och gick därmed själv igenom i mitt försök att komma fram till honom, hela tiden livrädd att han skulle hamna under vattnet. Han fick inget "tag" på isen, den fortsatte bara att ge vika framför honom. Anders kom närmre honom och gick igenom även han, men tillslut fick han tag i Yoggi's nackskinn och kunde kasta upp honom i snön. När sedan Anders kom upp var ju faran i sig helt över, men jag var helt skakig och fortfarande rädd. Jag skulle egentligen ha gått själv och då vet jag inte hur det hade slutat. Så tack älskade Anders, för att du fanns där när vi behövde dig, vilket jag vet att du alltid kommer att göra. Jag älskar dig så!
Sedan var det bara att ta sig hem igen, iskalla, stinkande och genomvåta--alla utom Harry! Detta i sig är mycket märkligt och inte så lite ironiskt, eftersom det alltid är han som ställer till det annars!!! Det är Harry som tuggar på tvättmedelspaket, äter batterier och elsladdar, smaskar på humlor och annat olämpligt, som synålar... Ramlar 3 meter rakt ned i en grushög. Ja, ni fattar... Den här gången är han den enda i vår flock som är torr överhuvudtaget och springer mest runt och undrar vad vi sysslar med! Ja, man får vara glad att allt gick bra och att Harry för en gångs skull fick tänka tanken: "Vad sjutton håller ni på med???", för det kan inte hända ofta... =)
Hemma och alla nyduschade och någorlunda varma och lugna, Yoggi mest ledsen över att vara tvungen att duscha varmt i badkaret. Vattnet var helt svart när vi alla tre duschade av oss och kläderna luktar INTE nice!!!
Det gick ju som sagt var bra och det är huvudsaken, men jag kommer vara ännu mer försiktig vid sjöar och isar i fortsättningen, för den rädsla jag kände när jag såg isen försvinna under Yoggi kommer jag aldrig att glömma.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)