Inga Yoggi-Vappisar...

Ikväll har vi varit hos veterinären med Yoggi, då han under helgerna visat lite oroväckande symptom på att hans prostatacancer (behandlad midsommar 2011) kanske skulle vara på väg tillbaka, genom att han inte kunnat/velat hoppa upp på saker och ömmat över nedre delen av buken.
Våra farhågor var korrekta, veterinären kände förändringar i prostatan och även om de inte var stora än, så talar de sitt tydliga språk: Yoggi måste kastreras.
Förra gången kom det an så plötsligt att jag inte klarade av att ta beslutet rakt upp och ned på plats, utan valde en kemisk kastrering som höll det i schack i ca 1 år. Men nu har vi haft tid på oss och det finns ingen vettig anledning till att välja den kemiska vägen den här gången, det är för osäkert och dessutom skulle jag aldrig förlåta mig själv om det ändå visar sig att han måste opereras senare och jag då har väntat med allt vad ett så stort ingrepp innebär. För jag tycker det är jätteläskigt, jag vill inte alls att han ska sövas, det spelar ingen roll att statistiken visar 0,15% risk. Men som tvåbent måste man stå över sina känslor och bara se till sin väns bästa -- och i det här fallet är det bara kastrering som hjälper.
Så inga söta, underbara Yoggi-valpar, vilket gör mig lite ledsen, för det är en fantastisk hund! Men förhoppningsvis blir han en bra extrapappa och lekfarbror åt Harry-valpar i framtiden!
Så den 21:e januari ska jag lämna in honom över dagen och jag tänker ta pappa med mig, för det är lika mycket hans hund och han älskar honom över allt annat. Om de söver honom när vi är med, så tror jag att Yoggi helst vill somna hos husse.

Det enda som räknas är ju att han mår bra och att vi får behålla honom så länge som möjligt.

Min absolut bästa vän!

Sov Du Lilla Harry-Hund...

...snart så är du fin i mun... =)

I tisdags var det äntligen dags att lämna in Harry till veterinären för att få fina tänder!
Först måste jag bara säga hur glad jag är (peppar, peppar ta i träd!!!) över att ha hittat en bra veterinärklinik!!! Sådan otur som jag har haft de senaste åren så är jag mycket skeptisk till veterinärer i stort. Men när Harry rensade ur soporna så hade jag inte tid att fundera så mycket på var jag ringde, utan det blev Nacka Djurklinik som ligger närmast och det har jag inte ångrat! De var så hjälpsamma och trevliga, så jag bokade in ett besök för Yoggi, dels för att kolla upp prostatan då chippet borde ha slutat verka nu och sedan för att titta på ev. orsak till hans övervikt. Sagt och gjort och jag fick återigen ett jättebra intryck tack vare veterinär Åsa Marie Adler! När vi lämnade frågade jag om deras rutiner för borttagning av tandsten och fick till svar att de gjorde det under nedsövning, med ultraljud och att det skulle kosta 1100:-, vilket är 1500:- MINDRE än de andra jag har tittat på!!! Rätt stor skillnad...

Så i tisdags åkte jag & Yoggi och lämnade in honom för detta, i de trygga händerna på Jennie Redander. Men shit vad jobbigt det var att sitta med honom tills han somnade! Jag förstår helt och fullt att det är det absolut bästa för hunden, men inte för matte kanske... För att se denna något hyperaktiva hund bara stanna upp och inte ens spjärna emot när man kelar med honom var lite av en chock-upplevelse för stackars matten. Jag satte mig ned och hade honom mellan benen, strök honom lugnt över skuldrorna och bröstet och pratade med honom. Lade honom ned innan han ramlade ihop och sedan tror jag att det gick 10 minuter innan de hämtade honom, typ 10:00 och jag skulle sedan få hämta ut honom 13:30.
Passade även på att väga Yoggi efter en vecka på dietmaten och han hade gått ned 2 hekto!!! Helt enligt planen, så himla duktig! Men det är ändå en hel del lättare att gå ned i vikt som hund än som människa måste jag säga! Fina Yoggan! <3

Vi åkte sedan upp till Nyckelviken för att ta en Harry-fri promenad och yeez vad lugnt och skönt!!! En hund som gillar läget och går, nosar och håller sig nära, nära. Jag älskar Harry, men jag har helt glömt hur underbart skön en promenad kan vara...

Efter det tog vi en tur in till stan och mötte hussen för lunch på Sawadee's uteservering på Olofsgatan, nice! Yoggan är så himla lätt att ha med sig överallt, han liksom finner sig, bara han får vara med!

Lägger sig på mattes fot direkt på T-banan! <3

Därefter styrde vi tillbaka till Nacka för att hämta ut lilleman: men det var ju inte heller min Harry!!! Han var av naturliga skäl alldeles groggy och vinglade mest runt och tyckte att Yoggi var jättejobbig. Bestämde mig för att lägga honom själv i buren och låta Yoggi åka i baksätet, vilket Herr Y tyckte var MYCKET konstigt: där brukar man ju aldrig få vara... Men Harry protesterade inte ens när jag lade in honom och fixade i ordning täcket så han hade en "mur" runt sig och lite kudde... Skumt!!!

Liten tröttmössa!

Väl hemma var det bara att släppa alla tankar på att städa (skulle få finbesök på kvällen), för han var jätteorolig och sprang bara efter mig hela tiden och pep. Så jag gav upp och lade mig på sängen med honom, först då lugnade han sig. Jag utmanade dessutom ödet och la honom på min arm (han ligger aldrig ens i sängen när jag är där annars...) och han somnade snällt... <3 Jag låg hos honom i säkert en timme, sedan var jag tvungen att röra på mig, men flera gånger vaknade han och bara skrek! Åh vad det skar i hjärtat och jag fick sitta hos honom tills han somnade om och så upprepade vi det några gånger.

Inte förrän på kvällen när pappa kom var han sig själv igen och JÄTTEHUNGRIG!!! Han tjöt hur länge som helst innan jag fattade att det var det och det är ju en väldigt ny upplevelse för att som känner Harry. Han har aldrig varit intresserad av att äta, utan vi har fått truga i honom det mesta, men efter i tisdags är han på varje gång det serveras och även där emellan. Så jag bryr mig inte att de säger att han inte verkade ha haft stora problem med tandsten, jag tror att han hade det. Både jag & Anders tycker att det är jättestor skillnad på hans beteende!

På kvällen kom även Karin & Johan för ett sent födelsedagsfirande av Yoggi, jag bjöd på varm smörgåstårta och glasstårta till efterrätt--en underbar kväll! <3