Jag tror inte jag landade på hela dagen eller kvällen igår, det känns helt overkligt! Drömmen som jag haft sedan jag köpte Yoggi av CG & Monica för 7 år sedan har äntligen slagit in och jag tror inte någon kan säga att vi inte har förtjänat vår framgång. Harry är en fantastisk hund på många sätt och vis och han har en mentalitet och ett utseende som jag tycker det vore skam att inte föra vidare, även om han kan vara förskräckligt knasig ibland... <3
Vi spenderade kvällen med älskade Karin & Johan, först middag på thaistället runt hörnet med friterad ananas & glass till efterrätt och sedan bubbel uppe på deras hotellrum och massa prat om framtiden och allas våra drömmar.
Och sedan då?
Den frågan började cirkulera i en stolt och trött matte-hjärna under senkvällen. Norge. Finland. Meritering. Kennelnamn. Avel. Valpar. Uppfödare.
Det här är inget skrivet i sten, då jag är av åsikten att man endast ska avla på de bästa exemplaren och det gäller både utseendemässigt och arbetsmässigt. Harry är ingen grythund och det kommer han heller aldrig bli. Men han är snygg, har ett underbart temperament och är en sjuhelvetes spårhund - så vi får nöja oss med viltspåret och lydnaden och utseendet. Jag tror det kan bli rätt bra ändå! =)
Så nu är planen:
*Hamar, Norge
*Åbo, Finland (denna utställning är ett frågetecken i kalendern)
*Lillestrøm, Norge
*Helsingfors, Finland
*Stora Stockholm
*My Dog, Göteborg
Sedan får vi se, stanna upp, utvärdera och kanske tänka om. Han kanske inte räcker hela vägen, men jag har väldigt svårt att se den begränsningen i honom - vi har ju just börjat! Hoppas ni hänger med oss resten av resan! <3
Idag visade jag först Yoggi i öppen klass och han fick sitt 3:e excellent - jätteroligt!!! Han var dock inte rolig att ställa idag, bara vek ihop sig och ville inte visa upp sig alls... Får se hur vi gör med honom framöver.
Sedan var det debut för mig & Harry i championklassen och det kändes väldigt högtidligt! Men vi hade inte mycket att hämta, men ett excellent fick vi i alla fall! Grattis till Karin & Hugo som kom på 4:e plats i championklassen!!! <3
Därefter var det dags att packa ihop vårat fantastiska tält, som gjort sitt för i år om det inte följer med till Ostkanten... Det har huserat stora prestationer och titlar under sin första säsong, vem vet vad som flyttar in till våren?...
Visar inlägg med etikett Planering. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Planering. Visa alla inlägg
söndag 2 september 2012
tisdag 14 augusti 2012
Tillbaka Till Verkligheten!
Då var vi på plats hemma igen och läge att ladda upp inför en fullspäckad helg -- där Harry går för championatet i Norrköping på söndag!!! Börjar kännas riktigt nervöst nu, jag trodde aldrig att den här dagen skulle komma även om jag har hoppats länge... Men med tanke på vilken knasig "sport" det är så är det ingen idé att ha för höga förhoppningar, det sista certet kan dröja år, även om vi fått 2 på våra 3 senaste utställningar... Den som lever får se!
Först är det stor debut för Anders & Harrpan på lydnadsplanen, samling på Flens BK 08:00 lördag morgon och för mig & Yoggi 10:00. Det är minst lika nervöst!
Vi har tränat lite grann under fjällveckan och det har gått si och så med vissa moment, för Yoggi är det ju positionen vid sidan som krånglar och det har alltid varit vår akilleshäl i träningen. De senaste gångerna har jag haft koppel på honom och lagt det bakom ryggen och upp i högerhanden, för att hjälpa honom till rätt position och sedan belönat massor när han hamnar rätt! Men till syvende och sist så ska det göras utan koppel och då är vi där vi är. Men jag har inga krav på honom på lördag, bara att han inte blir låg utan följer med igenom hela och tycker att det är kul! Skulle vi lyckas ta poäng i alla moment så skulle jag bli sjukt överlycklig!!! Jag kan nog inte ens beskriva hur glad jag skulle bli!
Körde genom programmen med båda hundarna för Karin på förmiddagen och det gick faktiskt helt okej. Kul att träna ihop med Harry igen, saknar hans enorma glädje när han är med på vad han ska göra!
På kvällen så var vi sena p.g.a. trafiken och jag tog bara Yoggi ur bilen och hann med en snabbkiss och sedan var det uppställning.
Fritt följ: han följer med helt okej både framåt och i svängar, men plogar eller driver långt ut åt sidan...
Läggande under gång: följde med fram jättefint och smällde ned i backen som vanligt! Men för ovanlighetens skull ville han inte sätta sig upp direkt, men det kan jag leva med! =)
Inkallning: börjar komma ifrån att han väntar på ställande-signalen nu och har rätt bra fart!
Rutan: typiskt nog så har JAG missat att det är 10 meter och tränat på 5, vilket gör GANSKA stor skillnad!!! Så stackars Yoggi hade det inte lätt, men med bästa Emelie till hjälp och de underbara pip-tennisbollarna som hundarna älskar så kom vi på rätt spår!
Fjärren: kanon!!! Idag missade han inte ett enda skifte!!! <3
Apportering: bra! Han tramsar med att släppa den snabbt och sätter sig snett, men det kommer väl... =)
DUKTIGA YOGGIS!!!
Sedan höll jag mig ur vägen när Anders & Harry skulle träna, eftersom Harry blir så störd av att ha oss för nära. Men jag kikade på avstånd och fotgåendet såg väldigt bra ut, han missade bara en halt! Sedan gjorde husse ställande först i förvirringen och med ett litet DK stod han jättefint. Inkallningen ska ju inte vara något bekymmer. Läggandet är ju ett stort problem och det krävdes 2 DK:n för att lägga honom. Apporten gick bra, förutom att han hoppade på Emelie ett par gånger först...
Sedan var det jag & Yoggi igen och jag valde att träna på rutan med det riktiga avståndet och fick mig en ordentlig tankeställare! Riktningen... Det gäller både i apporten och rutan -- han ska ju faktiskt vara fokuserad utåt, på det som han ska utföra, men jag har jobbat med att han ska titta på mig och "be om lov"... Helt ologiskt egentligen och lät ju så självklart när Emelie sa det, men men... =S Vi körde med bollbelöning och att oavsett hur mycket hjälp han behövde så skulle vi genomföra HELA momentet och det tänket tar jag med mig till tävlingen också -- oavsett om vi nollar så kör vi hela momenten för den mentala målbilden. Hua så psykologiskt det blev! =)
För Anders & Harry är det läggandet som ställer till problem, men Emelie hittade nog det stora felet igår! När man ger Harry fot-kommando så blir han så grymt fokuserad på det att han liksom inte kan ta in ytterligare ett kommando! För när de testade att bara börja gå eller Anders sa "här" istället för "fot" -- då la han sig jättefint!!! Lillvovven, så knasig! Så får vi se hur det fungerar i helgen!
Känslan är så bra och rätt och jag var nöjd och glad hela kvällen igår -- nu är det dags att fara till klubben och träna lite mer. Tar med mig pappa som störning...
Först är det stor debut för Anders & Harrpan på lydnadsplanen, samling på Flens BK 08:00 lördag morgon och för mig & Yoggi 10:00. Det är minst lika nervöst!
Vi har tränat lite grann under fjällveckan och det har gått si och så med vissa moment, för Yoggi är det ju positionen vid sidan som krånglar och det har alltid varit vår akilleshäl i träningen. De senaste gångerna har jag haft koppel på honom och lagt det bakom ryggen och upp i högerhanden, för att hjälpa honom till rätt position och sedan belönat massor när han hamnar rätt! Men till syvende och sist så ska det göras utan koppel och då är vi där vi är. Men jag har inga krav på honom på lördag, bara att han inte blir låg utan följer med igenom hela och tycker att det är kul! Skulle vi lyckas ta poäng i alla moment så skulle jag bli sjukt överlycklig!!! Jag kan nog inte ens beskriva hur glad jag skulle bli!
Körde genom programmen med båda hundarna för Karin på förmiddagen och det gick faktiskt helt okej. Kul att träna ihop med Harry igen, saknar hans enorma glädje när han är med på vad han ska göra!
På kvällen så var vi sena p.g.a. trafiken och jag tog bara Yoggi ur bilen och hann med en snabbkiss och sedan var det uppställning.
Fritt följ: han följer med helt okej både framåt och i svängar, men plogar eller driver långt ut åt sidan...
Läggande under gång: följde med fram jättefint och smällde ned i backen som vanligt! Men för ovanlighetens skull ville han inte sätta sig upp direkt, men det kan jag leva med! =)
Inkallning: börjar komma ifrån att han väntar på ställande-signalen nu och har rätt bra fart!
Rutan: typiskt nog så har JAG missat att det är 10 meter och tränat på 5, vilket gör GANSKA stor skillnad!!! Så stackars Yoggi hade det inte lätt, men med bästa Emelie till hjälp och de underbara pip-tennisbollarna som hundarna älskar så kom vi på rätt spår!
Fjärren: kanon!!! Idag missade han inte ett enda skifte!!! <3
Apportering: bra! Han tramsar med att släppa den snabbt och sätter sig snett, men det kommer väl... =)
DUKTIGA YOGGIS!!!
Sedan höll jag mig ur vägen när Anders & Harry skulle träna, eftersom Harry blir så störd av att ha oss för nära. Men jag kikade på avstånd och fotgåendet såg väldigt bra ut, han missade bara en halt! Sedan gjorde husse ställande först i förvirringen och med ett litet DK stod han jättefint. Inkallningen ska ju inte vara något bekymmer. Läggandet är ju ett stort problem och det krävdes 2 DK:n för att lägga honom. Apporten gick bra, förutom att han hoppade på Emelie ett par gånger först...
Sedan var det jag & Yoggi igen och jag valde att träna på rutan med det riktiga avståndet och fick mig en ordentlig tankeställare! Riktningen... Det gäller både i apporten och rutan -- han ska ju faktiskt vara fokuserad utåt, på det som han ska utföra, men jag har jobbat med att han ska titta på mig och "be om lov"... Helt ologiskt egentligen och lät ju så självklart när Emelie sa det, men men... =S Vi körde med bollbelöning och att oavsett hur mycket hjälp han behövde så skulle vi genomföra HELA momentet och det tänket tar jag med mig till tävlingen också -- oavsett om vi nollar så kör vi hela momenten för den mentala målbilden. Hua så psykologiskt det blev! =)
För Anders & Harry är det läggandet som ställer till problem, men Emelie hittade nog det stora felet igår! När man ger Harry fot-kommando så blir han så grymt fokuserad på det att han liksom inte kan ta in ytterligare ett kommando! För när de testade att bara börja gå eller Anders sa "här" istället för "fot" -- då la han sig jättefint!!! Lillvovven, så knasig! Så får vi se hur det fungerar i helgen!
Känslan är så bra och rätt och jag var nöjd och glad hela kvällen igår -- nu är det dags att fara till klubben och träna lite mer. Tar med mig pappa som störning...
onsdag 20 juni 2012
Men Matte Då!
Igår var det dags för oss att börja skolan igen... Via Karin har jag blivit varmt rekommenderad att gå kurs för Emelie Joons och jag litar ju på Karin till 100%, så jag kontaktade Emelie och hade turen att få hoppa på samma kurs som Karin går, tävlingslydnad...
Nu har ju i.o.f.s Karin själv rymt till Grekland en vecka, men Maria & Agnes var i alla fall på plats och det var inte igår vi träffade dem!!! Roligt!
Min "plan" har ju varit att dra in Anders i det här med och då låta honom köra med Yoggi, eftersom jag lite har bränt mina broar med honom med gamla synder och ett helt felaktigt träningssätt. Tyvärr, jag kan inte mer än be honom om ursäkt och inte göra om felen, men det har tyvärr resulterat i att han inte känner sig trygg med mig i bl.a. fotgåendet. Det är tungt att erkänna, men jag kan bara försvara mig med den urusla förklaringen att jag inte visste bättre. Det var 6 år sedan och jag hoppas att Yoggi håller med mig om att jag har lärt mig mycket sedan dess... Det är väldigt mycket prestige i hundvärlden och man ska veta och kunna allt, aldrig göra fel eller i alla fall inte erkänna dem öppet. Men vem gagnar det egentligen? Inte mig i alla fall och sannerligen inte mina hundar!
Jag har ju jobbat med hästar i hela mitt liv och haft den otroliga förmånen att ha en mamma som är en av de bästa inom området (min personliga åsikt). Och om det är något som hon har bankat in i skallen på mig så är det: Det är ALDRIG hästens fel! Vilket alltså borde gälla även inom hundträning och jag är övertygad om att mina hundar alltid gör sitt bästa och när det blir fel, så är det för att jag inte har hållit min del av "avtalet". Det enda positiva med det är ju att jag rimligen "bara" behöver lära mig mer eller lära om... =)
Just nu är jag sjukskriven och eftersom få saker får mig att må bättre och lugnare än att vara med hundarna, så slår jag två flugor i en smäll och tränar hundar och rehabiliterar mig själv samtidigt... Dock är det en svår balansgång för en tävlings-idiot som mig -- jag vill ha en tävling och ett resultat som mål, samtidigt som jag inte får stressa upp mig mer just nu om jag ska komma tillbaka till jobbet som planerat... Men, vi blev aldrig lovade att livet är lätt -- bara värt det.
Tillbaka till träningen... Jag kommer i alla fall köra Harry den här kursen och så får Anders vara med och titta och lyssna och på så vis kunna hjälpa mig med träningen hemma, han ser saker som jag inte ser och inte ska se... För det var en av de bästa lärdomarna från igår, men mer om det senare.
Vi var bara 3 personer igår (väldigt lyxigt) och Emelie lät oss först värma upp ca 10 min individuellt och sedan får man 15 min/ekipage med träning för henne. Jag körde lite linförighet, kontakt och inkallningar med Harry. Sedan skulle jag göra en fjärrdirigering och lämnade honom liggande. Gick ut och vände upp, gav honom ett sitt-kommando och han satte sig fint. Då exploderade en hare upp ur gräset till vänster om honom och gav sig av i full fart över planen -- jikes!!! Jag såg hur Harry stelnade till och blev flera centimeter högre, men han satt kvar!!! Min duktiga, duktiga vovve, mycket imponerande!
Det var vi som skulle köra först för Emelie och jag fick tydligen en hjärnblödning på vägen dit... Jag kunde inte göra ett enda rätt! Jag vet inte om jag var nervös för att jag inte har kört för tränare på typ 2 år eller vad som hände, men det gick INTE bra!!! Stackars Harry fattade ingenting! Det jag tar med mig och måste lära mig är följande:
*Ingångarna och fotgåendet skall tränas SEPARAT! Just nu är ingångarna och positionen vid sidan inte så bra som jag har tyckt och därför skall momentet delas upp!
*Jag måste få ordning på min vänster arm! Jag gillar att ha den bakom ryggen och Harry är så signalkänslig att han följer den och därför hamnar snett bakom mig...
*Lära in ett fel-ord. Eftersom jag hatar att träna med "nej" så måste jag lära mig att bara säga "oj-oj" när något blir galet, låta Harry göra ett försök till och sedan bryta och göra om. Detta kommer Anders att få hjälpa till med väldigt mycket, för jag kan inte titta ned själv, eftersom jag då vrider mig lite snett bakåt och Harry flyttar efter...
*Byta ut godis mot en leksak, helst kamptrasa. Han hoppar alldeles för lätt efter godis.
*Inte träna hela moment! Träna in snabba lägganden och ställanden för sig och fotgåendet för sig.
Phu, jag har en hel del omlärning att göra och det kommer nog ta lite tid, men jag har de bästa vännerna i världen som kommer hjälpa mig: Yoggi, Harry & Anders!
Nu har ju i.o.f.s Karin själv rymt till Grekland en vecka, men Maria & Agnes var i alla fall på plats och det var inte igår vi träffade dem!!! Roligt!
Min "plan" har ju varit att dra in Anders i det här med och då låta honom köra med Yoggi, eftersom jag lite har bränt mina broar med honom med gamla synder och ett helt felaktigt träningssätt. Tyvärr, jag kan inte mer än be honom om ursäkt och inte göra om felen, men det har tyvärr resulterat i att han inte känner sig trygg med mig i bl.a. fotgåendet. Det är tungt att erkänna, men jag kan bara försvara mig med den urusla förklaringen att jag inte visste bättre. Det var 6 år sedan och jag hoppas att Yoggi håller med mig om att jag har lärt mig mycket sedan dess... Det är väldigt mycket prestige i hundvärlden och man ska veta och kunna allt, aldrig göra fel eller i alla fall inte erkänna dem öppet. Men vem gagnar det egentligen? Inte mig i alla fall och sannerligen inte mina hundar!
Jag har ju jobbat med hästar i hela mitt liv och haft den otroliga förmånen att ha en mamma som är en av de bästa inom området (min personliga åsikt). Och om det är något som hon har bankat in i skallen på mig så är det: Det är ALDRIG hästens fel! Vilket alltså borde gälla även inom hundträning och jag är övertygad om att mina hundar alltid gör sitt bästa och när det blir fel, så är det för att jag inte har hållit min del av "avtalet". Det enda positiva med det är ju att jag rimligen "bara" behöver lära mig mer eller lära om... =)
Just nu är jag sjukskriven och eftersom få saker får mig att må bättre och lugnare än att vara med hundarna, så slår jag två flugor i en smäll och tränar hundar och rehabiliterar mig själv samtidigt... Dock är det en svår balansgång för en tävlings-idiot som mig -- jag vill ha en tävling och ett resultat som mål, samtidigt som jag inte får stressa upp mig mer just nu om jag ska komma tillbaka till jobbet som planerat... Men, vi blev aldrig lovade att livet är lätt -- bara värt det.
Tillbaka till träningen... Jag kommer i alla fall köra Harry den här kursen och så får Anders vara med och titta och lyssna och på så vis kunna hjälpa mig med träningen hemma, han ser saker som jag inte ser och inte ska se... För det var en av de bästa lärdomarna från igår, men mer om det senare.
Vi var bara 3 personer igår (väldigt lyxigt) och Emelie lät oss först värma upp ca 10 min individuellt och sedan får man 15 min/ekipage med träning för henne. Jag körde lite linförighet, kontakt och inkallningar med Harry. Sedan skulle jag göra en fjärrdirigering och lämnade honom liggande. Gick ut och vände upp, gav honom ett sitt-kommando och han satte sig fint. Då exploderade en hare upp ur gräset till vänster om honom och gav sig av i full fart över planen -- jikes!!! Jag såg hur Harry stelnade till och blev flera centimeter högre, men han satt kvar!!! Min duktiga, duktiga vovve, mycket imponerande!
Det var vi som skulle köra först för Emelie och jag fick tydligen en hjärnblödning på vägen dit... Jag kunde inte göra ett enda rätt! Jag vet inte om jag var nervös för att jag inte har kört för tränare på typ 2 år eller vad som hände, men det gick INTE bra!!! Stackars Harry fattade ingenting! Det jag tar med mig och måste lära mig är följande:
*Ingångarna och fotgåendet skall tränas SEPARAT! Just nu är ingångarna och positionen vid sidan inte så bra som jag har tyckt och därför skall momentet delas upp!
*Jag måste få ordning på min vänster arm! Jag gillar att ha den bakom ryggen och Harry är så signalkänslig att han följer den och därför hamnar snett bakom mig...
*Lära in ett fel-ord. Eftersom jag hatar att träna med "nej" så måste jag lära mig att bara säga "oj-oj" när något blir galet, låta Harry göra ett försök till och sedan bryta och göra om. Detta kommer Anders att få hjälpa till med väldigt mycket, för jag kan inte titta ned själv, eftersom jag då vrider mig lite snett bakåt och Harry flyttar efter...
*Byta ut godis mot en leksak, helst kamptrasa. Han hoppar alldeles för lätt efter godis.
*Inte träna hela moment! Träna in snabba lägganden och ställanden för sig och fotgåendet för sig.
Phu, jag har en hel del omlärning att göra och det kommer nog ta lite tid, men jag har de bästa vännerna i världen som kommer hjälpa mig: Yoggi, Harry & Anders!
I love you guys!
tisdag 3 januari 2012
Team Mayhem 2012!
Hmm, ingen större idé att lägga upp en resumé över 2011 för hundarnas del, det blev inte mycket gjort... Varken träningmässigt eller på tävlingssidan, tråkigt nog, men jag har varken haft tid, ork eller engagemang! Jag har helt enkelt varit en väldigt dålig matte 2011... =(
Men det ska det bli ändring på nu!!! Först och främst vill vi hälsa vår kära nya husse välkommen i familjen: Anders!
Sedan kan vi meddela att vi sedan 1/12 2011 är bosatta i Stockholm på heltid, vilket är skönt för hundarna på det sättet att de slipper flytta runt en massa och pappa kan ha dem de dagar jag & Anders jobbar. Tyvärr verkar det vara svårt att hitta passande dagis eller doggy-walkers...
Nu kommer vi att satsa ganska hårt på våra hundar under 2012 och se om det leder någon vart samt om det är det vi verkligen vill och då med uppställningen: Anders & Yoggi samt Sarah & Harry. Till att börja med i alla fall och dessa är målen för året i dagsläget:
YOGGI:
Men det ska det bli ändring på nu!!! Först och främst vill vi hälsa vår kära nya husse välkommen i familjen: Anders!
Sedan kan vi meddela att vi sedan 1/12 2011 är bosatta i Stockholm på heltid, vilket är skönt för hundarna på det sättet att de slipper flytta runt en massa och pappa kan ha dem de dagar jag & Anders jobbar. Tyvärr verkar det vara svårt att hitta passande dagis eller doggy-walkers...
Nu kommer vi att satsa ganska hårt på våra hundar under 2012 och se om det leder någon vart samt om det är det vi verkligen vill och då med uppställningen: Anders & Yoggi samt Sarah & Harry. Till att börja med i alla fall och dessa är målen för året i dagsläget:
YOGGI:
- start i lydnadsklass 2, gärna uppflyttning till klass 3, men framförallt måste Anders få köra in sig med Yoggi i momenten.
- Viltspårschampion
- Vildsvin hägnprov Norrköpnig
- Björnprov Junsele
- CK på utställning
- Ev. grytprov
HARRY:
- 3 förstapris i LK 1 och uppflyttning till 2:an.
- Anlagsprovet i viltspår, gärna något öppet med.
- Vildsvin hägnprov Norrköping
- Cert på utställning.
Nu är jag medveten om att vissa av dessa kan vara svåra att påverka och även svåra att uppnå, men det är ambitionen för oss och framförallt så ska vi bli ett riktigt team: Anders, jag & hundarna.
Det känns riktigt roligt att vara på G igen och vi har planerat att starta vår första lydnadstävling i mars, lite beroende på hur träningen går och om vi får ordning på upplägget samt momenten. Anders flyttar ju inte upp till oss på riktigt förrän i februari, så vi hinner inte med massor innan dess heller.
Sedan kommer vi nog att åka och titta på en del IPO-tävlingar, som ett led i planeringen för nästa hund... Men den dröjer, så ni behöver inte vara oroliga!!!
Förhoppningsvis kommer vi iväg till Norge i år, vi får helt enkelt förpesta Karins liv så mycket vi bara kan under året!!! <3
Sedan ska vi bli MYCKET bättre på att blogga och även uppdatera tävlingskalendern ordentligt! Hoppas ni hänger med!!!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)