Sov Du Lilla Harry-Hund...

...snart så är du fin i mun... =)

I tisdags var det äntligen dags att lämna in Harry till veterinären för att få fina tänder!
Först måste jag bara säga hur glad jag är (peppar, peppar ta i träd!!!) över att ha hittat en bra veterinärklinik!!! Sådan otur som jag har haft de senaste åren så är jag mycket skeptisk till veterinärer i stort. Men när Harry rensade ur soporna så hade jag inte tid att fundera så mycket på var jag ringde, utan det blev Nacka Djurklinik som ligger närmast och det har jag inte ångrat! De var så hjälpsamma och trevliga, så jag bokade in ett besök för Yoggi, dels för att kolla upp prostatan då chippet borde ha slutat verka nu och sedan för att titta på ev. orsak till hans övervikt. Sagt och gjort och jag fick återigen ett jättebra intryck tack vare veterinär Åsa Marie Adler! När vi lämnade frågade jag om deras rutiner för borttagning av tandsten och fick till svar att de gjorde det under nedsövning, med ultraljud och att det skulle kosta 1100:-, vilket är 1500:- MINDRE än de andra jag har tittat på!!! Rätt stor skillnad...

Så i tisdags åkte jag & Yoggi och lämnade in honom för detta, i de trygga händerna på Jennie Redander. Men shit vad jobbigt det var att sitta med honom tills han somnade! Jag förstår helt och fullt att det är det absolut bästa för hunden, men inte för matte kanske... För att se denna något hyperaktiva hund bara stanna upp och inte ens spjärna emot när man kelar med honom var lite av en chock-upplevelse för stackars matten. Jag satte mig ned och hade honom mellan benen, strök honom lugnt över skuldrorna och bröstet och pratade med honom. Lade honom ned innan han ramlade ihop och sedan tror jag att det gick 10 minuter innan de hämtade honom, typ 10:00 och jag skulle sedan få hämta ut honom 13:30.
Passade även på att väga Yoggi efter en vecka på dietmaten och han hade gått ned 2 hekto!!! Helt enligt planen, så himla duktig! Men det är ändå en hel del lättare att gå ned i vikt som hund än som människa måste jag säga! Fina Yoggan! <3

Vi åkte sedan upp till Nyckelviken för att ta en Harry-fri promenad och yeez vad lugnt och skönt!!! En hund som gillar läget och går, nosar och håller sig nära, nära. Jag älskar Harry, men jag har helt glömt hur underbart skön en promenad kan vara...

Efter det tog vi en tur in till stan och mötte hussen för lunch på Sawadee's uteservering på Olofsgatan, nice! Yoggan är så himla lätt att ha med sig överallt, han liksom finner sig, bara han får vara med!

Lägger sig på mattes fot direkt på T-banan! <3

Därefter styrde vi tillbaka till Nacka för att hämta ut lilleman: men det var ju inte heller min Harry!!! Han var av naturliga skäl alldeles groggy och vinglade mest runt och tyckte att Yoggi var jättejobbig. Bestämde mig för att lägga honom själv i buren och låta Yoggi åka i baksätet, vilket Herr Y tyckte var MYCKET konstigt: där brukar man ju aldrig få vara... Men Harry protesterade inte ens när jag lade in honom och fixade i ordning täcket så han hade en "mur" runt sig och lite kudde... Skumt!!!

Liten tröttmössa!

Väl hemma var det bara att släppa alla tankar på att städa (skulle få finbesök på kvällen), för han var jätteorolig och sprang bara efter mig hela tiden och pep. Så jag gav upp och lade mig på sängen med honom, först då lugnade han sig. Jag utmanade dessutom ödet och la honom på min arm (han ligger aldrig ens i sängen när jag är där annars...) och han somnade snällt... <3 Jag låg hos honom i säkert en timme, sedan var jag tvungen att röra på mig, men flera gånger vaknade han och bara skrek! Åh vad det skar i hjärtat och jag fick sitta hos honom tills han somnade om och så upprepade vi det några gånger.

Inte förrän på kvällen när pappa kom var han sig själv igen och JÄTTEHUNGRIG!!! Han tjöt hur länge som helst innan jag fattade att det var det och det är ju en väldigt ny upplevelse för att som känner Harry. Han har aldrig varit intresserad av att äta, utan vi har fått truga i honom det mesta, men efter i tisdags är han på varje gång det serveras och även där emellan. Så jag bryr mig inte att de säger att han inte verkade ha haft stora problem med tandsten, jag tror att han hade det. Både jag & Anders tycker att det är jättestor skillnad på hans beteende!

På kvällen kom även Karin & Johan för ett sent födelsedagsfirande av Yoggi, jag bjöd på varm smörgåstårta och glasstårta till efterrätt--en underbar kväll! <3

Landet Here We Come!!!

YES!!! Värsta braiga nyheterna inkom idag: vovvarna ska få spendera påsken och lite till med världens bästa: familjen Wering och dessutom på LANDET!!! Jag är så himla glad för deras skulle, för jag vet hur mycket de älskar att vara där och hur mycket de har saknat alla i familjen sedan vi flyttade från Norrpan. Men nu är det alltså dags för bästa reunionen! Vi kör ned dem på torsdag och sedan får de vara med älskade hussen Fredrik och familj tills efter vi kommer hem från London, alltså nästan 1.5 vecka... Gissa om vi kommer sakna dem häruppe! Men de kommer inte hinna tänka på oss en sekund och jag är verkligen glad för deras skull. Jag hoppas att vi kan lösa det på det här sättet flera gånger under sommaren, men det är många hundar som vill vara på Löckerum... =D

Man kan klättra i träd...

...sova i solen på soffan...

...äta smaskiga ben i gräset...

...kolla om någon har flyttat in i grytgångarna...

SÅ: NÄR ÅKER VI?!?!?!?!?! -Harry

En GPS för Harry?...

Hmm, efter helgens lilla äventyr har jag funderat en hel del på Harry och de "friheter" han tar sig på vissa promenader och visst--det mest vettiga vore ju att ha honom kopplad... Men ni som känner Harry vet att det bästa han vet i hela världen är att springa, hursomhelst, varsomhelst och gärna i timmar. Jag har inte hjärta att ta det ifrån honom, han älskar det, precis som vår gamle Timmy gjorde. Det finns liksom inget som ens kommer i närheten i belöningsväg eller livskvalitet för honom, inte som Yoggi som håller sig inom en radie av typ 100 meter och sedan kommer tillbaka självmant.
Men det sliter i matte- och hussehjärtan att vara så orolig så länge och det är inget jag rekommenderar. Så har jag ju funderat på pejl och GPS och allt, men hört att det är vääääldigt dyrt...
Men idag fick jag ett tips ifrån en av mina gamla kollegor på Tullen (som troligen följt Harry's äventyr på FB...) om en sida med olika GPS:er och jag gick in och tittade:

Klicka på bilderna för att komma till hemsidan!

Den kostar 1495:- och kanske inte är den absolut bästa på marknaden, men för det priset tycker jag att den är ack så värd att testa!!! Den skickar positioner via GoogleMaps och ger även ljudupptagning om man ringer upp SIM-kortet, vilket jag tycker verkar väldigt fiffigt! Någon som har erfarenheter av den eller liknande?

Känns lite knas att vilja att han ska springa iväg lite så man får testa den, men om jag känner Harry så lär han göra det utan problem... =) Men om den fungerar och är bra så tror jag att det kommer innebära ett helt annat lugn i framtiden, även om jag hoppas att han ska sluta rymma helt... 

Loved Ones!

Den här helgen har bara varit kärlek för Yoggi & Harry och den avslutades på bästa sätt: med att träffa farmor (Birgitta) och farfar (Thomas) och faster Sandra! Jeeeez vilka glada hundar!!! De har inte setts på ett tag och hundarnas lycka gick verkligen inte att ta miste på, tror att tvåbeningarna kände likadant! Jag tror att Yoggan ingick en pakt med farfar om att få följa med honom till landet så fort det blir bra väder och att de ska stanna där, länge...

Farfar! <3

Trötta Tassar!

Idag var dagen då Harry Ferrari bestämde sig för att göra comeback i rymmarbranschen efter ett långt uppehåll. Vi är hos Anders föräldrar uppe i Stavsjö och hade planerat för en lång och skön promenad på Sörmlandsleden en bit bort. Sagt och gjort: matsäckar packades, alla gjorde sig i ordning och så tog vi Shaun och for iväg! Kom fram och släppte ut två glada, spralliga borderterriers. Vi började med en brant backe och det gick bra, visselpipan användes flitigt, men båda kom snällt tillbaka varje gång. Efter backen planade det ut genom skogen och jag såg Harry's svans, visslade och... Borta! På typ 2 sekunder, inte en rörelse i skogen, inte ett ljud!!! Vi stannade och ropade i typ 15 minuter, sedan gick vi vidare. Minuterna tickade på och inte en skymt av Harry, de få människor vi mötte hade heller inget sett. Vid en grillplats vid sjön var det planerat fika, men jag och Anders gick tillbaka till bilen för att kolla--ingen Harry. Vi lämnade bagaget öppet och gick tillbaka. Fikade och delade sedan upp oss, tillbaka till bilen, tomt. Lade ut lite leverpastej smörgås som lockbete och tog åter vägen vi gått från början. Där Harry försvann hade vi svängt upp vänster över berget och han hade dragit rakt fram, så vi följde hans exempel. Då kom vi till en mosse och då var det stopp... Satte lina på Yoggi och bad honom leta, vilket han gjorde väldigt intensivt. Efter 10 minuter gav jag upp och sa att vi skulle åka och komma tillbaka senare. Men något fick mig att ta Yoggi och kommendera honom till "skall" 3 gånger. Efter det gav jag upp, men då ropade Anders:
-Där är han!!!och pekade.
Mycket riktigt, under en stor gran några meter ifrån oss stod en blek, blöt och väldigt slokörad liten Harry. Så fruktansvärt glad jag blev!!! Vi kastade oss över honom alla 3 och kramade honom platt! Älskade, älskade, älskade Harry! Och Yoggi blev såklart dagens hjälte och fick nästan obegränsade portioner av leverpastej smörgåsar! <3

From Yoggi & Harry To Fegisa-Husse

Idag stannade vi i Norrköping på vägen upp till Stockholm, efter att ha hämtat alla Anders saker i Kalmar, och då passade vi på att få till en träff med husse Fegis på gamla Green Cargo området. Så in i bombens glada de blev över att se sin husse igen!!! De bokstavligen KASTADE sig över honom och pussade sönder hela hans ansikte! Det är ren kärlek och jag vet att de saknar honom och hela vår underbara familj i Norrköping oerhört mycket, det gör jag med! Så jag hoppas att vi fortsätter träffas så ofta det bara går och Yoggi står här nedanför och skriker: "Farfar, farfar, farfar!". Det är kärlek.

En väldigt glad husse!

Husse & Harry kampar...

Fegis Färdtjänst...

Husse grillar korv åt Yoggi...

Husse som utkikstorn...

Älskade familj! 

En Fruktansvärd Start På Dagen...

Där fick jag för att jag har sagt att det är den bästa söndagen någonsin, för det är första gången på 4 månader som jag och Anders inte måste skiljas åt till kvällen. Det skulle jag aldrig ha sagt.
På morgonpromenaden hade vi hundarna lösa och gick varvet nere vid sjön och lät dem springa runt och nosa. Hade inte stenkoll på dem, utan lät dem hänga med utan att tjata på dem. yoga ville så klart ut och titta efter pippisar och alldeles för sent insåg jag att isen runt vassen inte skulle hålla för honom och såg maktlöst på när han gick igenom isen och ned i det svinkalla och sumpiga, svarta vattnet. Sprang ut mot honom och gick därmed själv igenom i mitt försök att komma fram till honom, hela tiden livrädd att han skulle hamna under vattnet. Han fick inget "tag" på isen, den fortsatte bara att ge vika framför honom. Anders kom närmre honom och gick igenom även han, men tillslut fick han tag i Yoggi's nackskinn och kunde kasta upp honom i snön. När sedan Anders kom upp var ju faran i sig helt över, men jag var helt skakig och fortfarande rädd. Jag skulle egentligen ha gått själv och då vet jag inte hur det hade slutat. Så tack älskade Anders, för att du fanns där när vi behövde dig, vilket jag vet att du alltid kommer att göra. Jag älskar dig så!
Sedan var det bara att ta sig hem igen, iskalla, stinkande och genomvåta--alla utom Harry! Detta i sig är mycket märkligt och inte så lite ironiskt, eftersom det alltid är han som ställer till det annars!!! Det är Harry som tuggar på tvättmedelspaket, äter batterier och elsladdar, smaskar på humlor och annat olämpligt, som synålar... Ramlar 3 meter rakt ned i en grushög. Ja, ni fattar... Den här gången är han den enda i vår flock som är torr överhuvudtaget och springer mest runt och undrar vad vi sysslar med! Ja, man får vara glad att allt gick bra och att Harry för en gångs skull fick tänka tanken: "Vad sjutton håller ni på med???", för det kan inte hända ofta... =)

Hemma och alla nyduschade och någorlunda varma och lugna, Yoggi mest ledsen över att vara tvungen att duscha varmt i badkaret. Vattnet var helt svart när vi alla tre duschade av oss och kläderna luktar INTE nice!!!
Det gick ju som sagt var bra och det är huvudsaken, men jag kommer vara ännu mer försiktig vid sjöar och isar i fortsättningen, för den rädsla jag kände när jag såg isen försvinna under Yoggi kommer jag aldrig att glömma.