onsdag 20 juni 2012

Men Matte Då!

Igår var det dags för oss att börja skolan igen... Via Karin har jag blivit varmt rekommenderad att gå kurs för Emelie Joons och jag litar ju på Karin till 100%, så jag kontaktade Emelie och hade turen att få hoppa på samma kurs som Karin går, tävlingslydnad...
Nu har ju i.o.f.s Karin själv rymt till Grekland en vecka, men Maria & Agnes var i alla fall på plats och det var inte igår vi träffade dem!!! Roligt!
Min "plan" har ju varit att dra in Anders i det här med och då låta honom köra med Yoggi, eftersom jag lite har bränt mina broar med honom med gamla synder och ett helt felaktigt träningssätt. Tyvärr, jag kan inte mer än be honom om ursäkt och inte göra om felen, men det har tyvärr resulterat i att han inte känner sig trygg med mig i bl.a. fotgåendet. Det är tungt att erkänna, men jag kan bara försvara mig med den urusla förklaringen att jag inte visste bättre. Det var 6 år sedan och jag hoppas att Yoggi håller med mig om att jag har lärt mig mycket sedan dess... Det är väldigt mycket prestige i hundvärlden och man ska veta och kunna allt, aldrig göra fel eller i alla fall inte erkänna dem öppet. Men vem gagnar det egentligen? Inte mig i alla fall och sannerligen inte mina hundar!
Jag har ju jobbat med hästar i hela mitt liv och haft den otroliga förmånen att ha en mamma som är en av de bästa inom området (min personliga åsikt). Och om det är något som hon har bankat in i skallen på mig så är det: Det är ALDRIG hästens fel! Vilket alltså borde gälla även inom hundträning och jag är övertygad om att mina hundar alltid gör sitt bästa och när det blir fel, så är det för att jag inte har hållit min del av "avtalet". Det enda positiva med det är ju att jag rimligen "bara" behöver lära mig mer eller lära om... =)
Just nu är jag sjukskriven och eftersom få saker får mig att må bättre och lugnare än att vara med hundarna, så slår jag två flugor i en smäll och tränar hundar och rehabiliterar mig själv samtidigt... Dock är det en svår balansgång för en tävlings-idiot som mig -- jag vill ha en tävling och ett resultat som mål, samtidigt som jag inte får stressa upp mig mer just nu om jag ska komma tillbaka till jobbet som planerat... Men,  vi blev aldrig lovade att livet är lätt -- bara värt det.

Tillbaka till träningen... Jag kommer i alla fall köra Harry den här kursen och så får Anders vara med och titta och lyssna och på så vis kunna hjälpa mig med träningen hemma, han ser saker som jag inte ser och inte ska se... För det var en av de bästa lärdomarna från igår, men mer om det senare.
Vi var bara 3 personer igår (väldigt lyxigt) och Emelie lät oss först värma upp ca 10 min individuellt och sedan får man 15 min/ekipage med träning för henne. Jag körde lite linförighet, kontakt och inkallningar med Harry. Sedan skulle jag göra en fjärrdirigering och lämnade honom liggande. Gick ut och vände upp, gav honom ett sitt-kommando och han satte sig fint. Då exploderade en hare upp ur gräset till vänster om honom och gav sig av i full fart över planen -- jikes!!! Jag såg hur Harry stelnade till och blev flera centimeter högre, men han satt kvar!!! Min duktiga, duktiga vovve, mycket imponerande!
Det var vi som skulle köra först för Emelie och jag fick tydligen en hjärnblödning på vägen dit... Jag kunde inte göra ett enda rätt! Jag vet inte om jag var nervös för att jag inte har kört för tränare på typ 2 år eller vad som hände, men det gick INTE bra!!! Stackars Harry fattade ingenting! Det jag tar med mig och måste lära mig är följande:
*Ingångarna och fotgåendet skall tränas SEPARAT! Just nu är ingångarna och positionen vid sidan inte så bra som jag har tyckt och därför skall momentet delas upp!
*Jag måste få ordning på min vänster arm! Jag gillar att ha den bakom ryggen och Harry är så signalkänslig att han följer den och därför hamnar snett bakom mig...
*Lära in ett fel-ord. Eftersom jag hatar att träna med "nej" så måste jag lära mig att bara säga "oj-oj" när något blir galet, låta Harry göra ett försök till och sedan bryta och göra om. Detta kommer Anders att få hjälpa till med väldigt mycket, för jag kan inte titta ned själv, eftersom jag då vrider mig lite snett bakåt och Harry flyttar efter...
*Byta ut godis mot en leksak, helst kamptrasa. Han hoppar alldeles för lätt efter godis.
*Inte träna hela moment! Träna in snabba lägganden och ställanden för sig och fotgåendet för sig.

Phu, jag har en hel del omlärning att göra och det kommer nog ta lite tid, men jag har de bästa vännerna   i världen som kommer hjälpa mig: Yoggi, Harry & Anders!

I love you guys! 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar