Det Glamorösa Hundlivet...

Häromdagen skulle jag och vovvarna åka in till stan och äta lunch med Anders. Parkerade som vanligt bilen vid Eriksdalsbadet och gick upp mot Skanstulls t-bana. Harry satte sig och gick på toa och det gjorde Yoggi med, men Harry satte sig igen -- inne på t-banestationen!!! INTE okej!
Ner til spåret och in i en av hundvagnarna på gröna linjen, satte mig för ovanlighetens skull på ett säte och la hundarna ned på golvet framför mig. Det satt en kille snett emot oss och var i övrigt ganska mycket folk. Plötsligt reser sig Harry upp och börjar traska runt, vilket inte är okej och jag tar honom och drar honom emot mig med händerna -- då kände jag hur han konvulserade igenom hela kroppen... Drog hastigt fram en bajspåse och höll precis på att få upp den framför honom -- då spyr han rakt över mina händer och armar... Niiice... Jag bara satt som förstelnad, jag hade ingen aning om vad jag skulle göra, hade inte i min vildaste fantasi föreställt mig att detta skulle hända! Sedan började jag skopa upp spyorna (tack och lov i fast konsistens) med en bajspåse, kom inte på något annat... Killen mittemot mig var lite mer handlingskraftig och började riva sidor ur en Metro och gav mig, varpå jag torkade med dem istället. Då säger han snällt och försiktigt med ett medkännande leende :
-Ja, jag kanske tänkte lite mer till dig, så du får torka dig om händer och armar...
Jag bad om ursäkt och tackade flera gånger (lite förvirrad av hela grejen...) och torkade av mig, medan den stackars killen ruggade papper efter papper till mig och mitt glamorösa hundliv...

Så kan det vara, det är den krassa verkligheten för oss hundägare: ena dagen cert och väldigt fancy på utställningar, andra dagar torkar man hundspyor på tunnelbanan... =)

Harry 

Yoggi 

Yoggi the Badgerhunter!

I onsdags var det dags för årets första tripp till Öster Malma utanför Nyköping och konstgrytet som Yoggi älskar så mycket! Det blev även premiär för både pappa & Anders, vi åkte med Karin & Hugo samt Johan & Ester -- very nice!!!
Det var ganska mycket hundar som vanligt, det blir lätt så när det är långt mellan gryten, bara träning en gång i veckan som delas med andra raser, framförallt taxar.
Vi kom ganska sent, så vi hamnade sist i startlistan, men när jag gick och hämtade ut Yoggi ur bilen så blev han som förbytt! Han hade stenkoll på var vi var någonstans och vad som väntade på andra sidan staktetet... Grääääävling!!! MUMS!
Vi började med att bara släppa honom i gången och låta honom gå hela vägen och få kontakt -- skällandet är det inget fel på!!! =)
Sedan testade vi med förträningningen i gång 1, men det blev för svårt, han är lite väl bred över skuldrorna och eftersom han inte riktigt har fattat tekniken än, så släppte vi igenom honom igen för att han inte skulle tröttna...

Yoggi

Men tillslut fick han till det! Vi flyttade upp nålsögat till gången åt vänster efter ingången, lite bättre med grepp och lite närmre grävlingen--bra draghjälp! Två eller tre gånger fick vi igenom honom och jag blev så himla glad!!! Förvånad, men helt överlycklig! Jag trodde aldrig att han skulle ta sig igenom! Nu har vi lånat Hugo's räv för att träna upp motivationen och ge honom en positiv målbild--att han vet med sig att han kan, teknik och även att belöningen på andra sidan gör det värt det!

Sedan var det Hugo's tur och jag gick och hämtade Harry, av någon outgrundlig anledning... Tog in honom i hägnet och lät honom nosa runt vid gång 1, förklarade lite försiktigt att vi kanske inte skulle ha så höga förhoppningar på honom och att vi kanske skulle börja direkt vid grävlingen... Sagt och gjort: jag lyfte upp honom och skulle placera honom i gången -- det kan du ju tro sa Harry och spärrade ut alla 4 tassarna och höll emot på kanterna... =) Sedan försökte Johan lite grann, men det enda vi åstadkom var något enstaka litet skall... 

Det är bara att inse att han aldrig kommer bli någon värsting på gryt, men han är ju söt ändå! =)

Harry

Så det blev en övervägande positiv träning där vi framförallt tar med oss att Yoggi kom igenom förträngningen och med några träningar i sommar kommer att vara klar för prov till hösten och kan förhoppningsvis lägga till ett "J" framför sitt namn... =D

Huvudstadsbordern 2012!

Idag var det premiär för Huvudstadsbordern, Karin's & Stine's fina utställning som både Harry & Yoggi var anmälda till! Yoggan som inte blivit utställd på typ två år och jag skulle nog ha visat honom, om vi inte nåtts av ett rykte om att Monica tänkte komma och titta--då ville Anders ta honom istället... Så vi har haft en snabbkurs i utställnings-kunskap och jag ser inte Anders som en nervös människa, men tydligen hade han stressat upp sig lite. =)
När vi väl kom in i ringen blev jag dock nervös och inte blev det bättre av att allas vår älskade Johan stod framför Anders & Yoggan och kastade med en köttbulle åt sin hund... Men när vi väl kom igång så var det inte mycket att göra än att lita på att världens bästa Anders fixade det på egen hand. Harry skötte sig UTMÄRKT!!! Så fort jag var klar lämnade jag över Harry till pappa och fokuserade på Anders & Yoggi--som gjorde ett fantastiskt jobb!!! Det såg nästan ut som han aldrig gjort annat än visat hundar åt höger och vänster... Orättvist!

Jag hörde domarens kritik och var helt säker på att vi hade en placering i hamn, så döm min förvåning när hon tackade oss för dagen och lät Yoggi & Anders vara kvar!!! =O Jättekul för dem, som sedan kom på en hedrande 4:e plats med HP!!! Snacka om debut!!!

Så här tyckte domaren Marie Carlsson om Harry:
"Utmärkt helhet. Maskulint huvud m. bra proportioner. Härligt uttryck. Välplacerade, ngt. stora öron Bra hals, stark rygg. Utm. kropp. Harmoniskt vinklad fram & bak. Sunda rörelser runt om. Utm. päls och pelt. Härligt temperament. Välvisad."

Och om Yoggi:
"Utmärkt helthet. Maskulint huvud m. ett underbart uttryck. Välburna öron. Utm. hals och rygg. Harmoniskt vinklad fram och bak. Bra kropp. Rör sig med härlig steglängd från sidan. Ngt. trångt fram och bak. Utm. pälskvalité och pelt. Välvisad & välpresenterad!"

Mina fina killar!!! Så stolt över dem allihop! Sedan hämtade vi oss (jag & Harry) från den ofina spöningen och tog hem segern i Bästa Rörelser! Och är det något Harpan kan--så är det ju att springa!

I övrigt var det ett roligt evenemang med underbara funktionärer, schyssta omgivningar och hyfsat väder. Så roligt att få träffa alla igen! Monica kom, roligt att få visa vad fin vår lilla Harry-Smarry har blivit!

Dagens prisskörd!!! =D

Riding in Style!

Så var det äntligen gjort! Vi har beställt bilbur!!! =)

Jag har planerat för det länge, men det har bara inte blivit av... Men Harry's lilla triumf i lördags verkade kräva något större än en mjukglass! Man kan inte åka runt i plastbur och riskera livet när man har cert och stora grejer på G, eller hur?
Sedan var det ju "bara" att bestämma sig för rätt bur och det är en mindre DJUNGEL! Vi hade bestämt oss för en dubbelbur och av en större variant (för eventuella framtida hundar av större storlek). Efter en massa diskuterande och funderande så fastnade vi för MIM Variocage och hittade den dessutom på avbetalning från en affär i Angered till ett väldigt bra pris--så igår kväll tryckte vi på "Beställ" och idag ringde de och sa att den var på väg!!! =) NIIIIICE!!!

Snazzy, huh?

Jag hoppas vi blir nöjda med den... Men hur faan gör folk som ska få plats med mer i bagaget, ex. barnvagn i framtiden?...

ÄNTLIGEN!!!

 HURRA!!! Det tog 7 år, men i lördags släppte det äntligen: vi fick vårt första cert!!! Vår fina, älskade, galna Harry-Smarry slog på stort när svärmor och svärfar kom och huttrade i blåsten på Himmelstalundsfältet i kära Norrpan!

Jag var väldigt nervös inför denna utställning, för vi har inte ställt sedan september förra året och jag har INGA saker med i flytten tydligen, så jag var tvungen att köpa utställningskoppel och nummerhållare och jag gillade inte riktigt kopplet som hon tyckte att jag skulle ha (ett halvstryp med nylonsnöre...), men det verkar ju ha gått bra... =)
Det var bara två hanar i öppen klass och det var väl skönt i och för sig, men när Harry kom upp på bordet så stod han och skakade i benen och stod inte alls bra... Sedan gick han inte lika flytande som han brukar runt och när jag skulle ställa upp för domaren var det rena katastrofen!!! Han knäade bak och hukade sig massor och jag insåg (känner min hund rätt bra får jag säga...) att han behövde gå på toa... Så jag trodde helt klart att vi skulle få blått för det kan inte ha varit lätt att bedöma honom i det tillståndet, men ringsekreteraren visade rött, jag tackade och sprang ut för att låta honom skita. Vilket han behövde, men han kan ju inte bara sätta sig, hur nödig han än är, utan trampade runt, runt, runt... Tillsist satte han sig och sket i alla fall! Jag har ju fortfarande inte vant mig vid att han faktiskt äter både morgon och kväll nu för tiden... =S
In i ringen igen för konkurrensen och eftersom den andra fått blått så var det inte så svårt, men kul ändå, fast det jag hade hört av kritiken var ingen höjdare, så jag tänkte inte så mycket mer på det...

     "Mkt. bra typ. Mkt. bra huvud och uttryck. Bra bett. Goda ögon & öron. Bra hals och benstomme. 

      Önskar lite mera förbröst. Bra kropp. Normala vinklar, rör sig bra. Bra pälskvalité, men idag lite        

      kort. Trevligt temperament!"

När vi var på väg ur ringen så har den andra hundjävlen (ursäkta men jag blir så förbannad) slitit sig och kastar sig över stackars Harry bakifrån och hugger efter honom!!! Jag tror att jag lyfte stackars Harry i halvstrypet på ren instinkt! Stackars älskade, älskade Harry--han som ALDRIG gör någon något ont! Han blev nog väldigt chockad och jag med! Med Yoggi är jag liksom beredd på det från båda sidor eftersom han är så osäker och stöddig, men inte med lille snälla Harry... Fly förbannad bytte jag koppel och lät honom strosa i gräset och lugna ned sig, när de ropar att det var dags för hanhundskonkurrensen! Det var Harry mot Crazy Train Thriller med Anna-Karin och de vann så klart och jag funderade inte mer på det, när så ringsekreteraren ropar ut vår andra plats med CERT och därmed CHAMPIONAT! Jag, förvirrad som vanligt, reflekterade inte ens över championatet och hörde knappt stackars Anna-Karin som gratulerade mig till höger... I 7 år har jag längtat efter och hoppats på den där blå-gula rosetten... Jag kan inte beskriva känslan när den väl kom, det var som att bara jag & Harry existerade i vår egen lilla bubbla och det var helt fantastiskt! För nog är vi alla väldigt objektiva när det gäller våra egna hundar?... =D Och jag tycker att Harry är en otroligt vacker hund, vilket vår fantastiska trimmare Cindy äntligen har fått fram så att domarna ser det också! =)
Men väl vid ringside började jag fundera på den grön/röda rosetten och sa till sekreteraren att jag nog inte skulle ha den, då visade det sig att jag min klant hade lyckats fylla i på anmälan att Harry skulle gå för championatet den här dagen... PIIINSAMT! Jag var livrädd att de skulle ta ifrån mig den blå/gula också, men den fick vi behålla!!! =D

Sv. Terrierklubben Himmelstalund 2012-06-02

BH-2 Cert Bombax Julius Caesar

Domare: Matti Luoso, FIN

Efter 5 år och bara på Harry har jag räknat att den där rosetten är värd någonstans mellan 10-15 000:- om man räknar allt vi lagt på anmälningsavgifter och resor till och från utställningar -- men det är det SÅ värt! Det är grymt roligt, väldigt socialt och det gäller ÄVEN när det inte regnar rosetter över en! Jag hoppas självklart på två till, men vår älskade lille Harry är lika fin i mina ögon oavsett vad domarna säger.

STORT TACK till Monica & CG på Kennel Bombax för vår underbara, älskade, galna lilla hund!

Harry 2.0...

Wow! Att det kunde bli sådan skillnad!

Igår var det äntligen dags att få lämna in hundarna på trimning till Cindy, som vi har väntat! Jag har inte vågat göra något sedan jag bokade tiden för ett par veckor sedan och de senaste dagarna har jag verkligen skämts över dem...
Men igår eftermiddag åkte vi ned till Cindy och trots att jag hade förvarnat henne över deras pälssituation så blev hon nog ändå lite chockad... =) Hon var dessutom sjuk stackaren och sa direkt att hon skulle fokusera på Harry, eftersom det är han som ska ställas ut. Hon sa: lämna den andra i buren och ring mig om 2 timmar så får vi se hur långt jag har kommit...
Sagt och gjort, vi åkte tillbaka till stan, smög runt lite i Kungens Kurva och väntade med spänning... Efter två timmar ringde vi och hon sa att vi kunde komma och att hon tyvärr inte hunnit ta Yoggi.
Jag fick en chock när jag klev in genom dörren -- det var inte Harry som stod på bordet!!! Det fanns i alla fall inga likheter kvar! Heeeelt galet vad snygg och prydlig hund det stod på bordet, Cindy måste helt enkelt kunna trolla! Hon förklarade vad hon hade gjort och hur jag skulle fixa till det inför utställningarna, ovärderlig hjälp!
Men uscha vad horribel Yoggi såg i i jämförelse!!! =( Så Cindy tog sig lite tid och visade hur jag skulle trimma honom, så bokade vi en ny tid till dem både för upp-fräschning inför Borås. Cindy hade även tagit före och efter kort på Harry som hon skulle visa CG, som hon dessutom hade försökt ringa för att berätta vad hon hade på bordet... Gulp! Ser framför mig hur CG & Monica stormar lägenheten en kväll och kräver tillbaka sina hundar! =O

Vad konstigt det känns att ha en hund i 5 år och sedan plötsligt inte känna igen honom!

Harry 1.0

Harry 2.0

Vad tycks?!? Inte kan man tro att det är samma hund med 3 dagars mellanrum???

Sov Du Lilla Harry-Hund...

...snart så är du fin i mun... =)

I tisdags var det äntligen dags att lämna in Harry till veterinären för att få fina tänder!
Först måste jag bara säga hur glad jag är (peppar, peppar ta i träd!!!) över att ha hittat en bra veterinärklinik!!! Sådan otur som jag har haft de senaste åren så är jag mycket skeptisk till veterinärer i stort. Men när Harry rensade ur soporna så hade jag inte tid att fundera så mycket på var jag ringde, utan det blev Nacka Djurklinik som ligger närmast och det har jag inte ångrat! De var så hjälpsamma och trevliga, så jag bokade in ett besök för Yoggi, dels för att kolla upp prostatan då chippet borde ha slutat verka nu och sedan för att titta på ev. orsak till hans övervikt. Sagt och gjort och jag fick återigen ett jättebra intryck tack vare veterinär Åsa Marie Adler! När vi lämnade frågade jag om deras rutiner för borttagning av tandsten och fick till svar att de gjorde det under nedsövning, med ultraljud och att det skulle kosta 1100:-, vilket är 1500:- MINDRE än de andra jag har tittat på!!! Rätt stor skillnad...

Så i tisdags åkte jag & Yoggi och lämnade in honom för detta, i de trygga händerna på Jennie Redander. Men shit vad jobbigt det var att sitta med honom tills han somnade! Jag förstår helt och fullt att det är det absolut bästa för hunden, men inte för matte kanske... För att se denna något hyperaktiva hund bara stanna upp och inte ens spjärna emot när man kelar med honom var lite av en chock-upplevelse för stackars matten. Jag satte mig ned och hade honom mellan benen, strök honom lugnt över skuldrorna och bröstet och pratade med honom. Lade honom ned innan han ramlade ihop och sedan tror jag att det gick 10 minuter innan de hämtade honom, typ 10:00 och jag skulle sedan få hämta ut honom 13:30.
Passade även på att väga Yoggi efter en vecka på dietmaten och han hade gått ned 2 hekto!!! Helt enligt planen, så himla duktig! Men det är ändå en hel del lättare att gå ned i vikt som hund än som människa måste jag säga! Fina Yoggan! <3

Vi åkte sedan upp till Nyckelviken för att ta en Harry-fri promenad och yeez vad lugnt och skönt!!! En hund som gillar läget och går, nosar och håller sig nära, nära. Jag älskar Harry, men jag har helt glömt hur underbart skön en promenad kan vara...

Efter det tog vi en tur in till stan och mötte hussen för lunch på Sawadee's uteservering på Olofsgatan, nice! Yoggan är så himla lätt att ha med sig överallt, han liksom finner sig, bara han får vara med!

Lägger sig på mattes fot direkt på T-banan! <3

Därefter styrde vi tillbaka till Nacka för att hämta ut lilleman: men det var ju inte heller min Harry!!! Han var av naturliga skäl alldeles groggy och vinglade mest runt och tyckte att Yoggi var jättejobbig. Bestämde mig för att lägga honom själv i buren och låta Yoggi åka i baksätet, vilket Herr Y tyckte var MYCKET konstigt: där brukar man ju aldrig få vara... Men Harry protesterade inte ens när jag lade in honom och fixade i ordning täcket så han hade en "mur" runt sig och lite kudde... Skumt!!!

Liten tröttmössa!

Väl hemma var det bara att släppa alla tankar på att städa (skulle få finbesök på kvällen), för han var jätteorolig och sprang bara efter mig hela tiden och pep. Så jag gav upp och lade mig på sängen med honom, först då lugnade han sig. Jag utmanade dessutom ödet och la honom på min arm (han ligger aldrig ens i sängen när jag är där annars...) och han somnade snällt... <3 Jag låg hos honom i säkert en timme, sedan var jag tvungen att röra på mig, men flera gånger vaknade han och bara skrek! Åh vad det skar i hjärtat och jag fick sitta hos honom tills han somnade om och så upprepade vi det några gånger.

Inte förrän på kvällen när pappa kom var han sig själv igen och JÄTTEHUNGRIG!!! Han tjöt hur länge som helst innan jag fattade att det var det och det är ju en väldigt ny upplevelse för att som känner Harry. Han har aldrig varit intresserad av att äta, utan vi har fått truga i honom det mesta, men efter i tisdags är han på varje gång det serveras och även där emellan. Så jag bryr mig inte att de säger att han inte verkade ha haft stora problem med tandsten, jag tror att han hade det. Både jag & Anders tycker att det är jättestor skillnad på hans beteende!

På kvällen kom även Karin & Johan för ett sent födelsedagsfirande av Yoggi, jag bjöd på varm smörgåstårta och glasstårta till efterrätt--en underbar kväll! <3