ÄNTLIGEN!!!

 HURRA!!! Det tog 7 år, men i lördags släppte det äntligen: vi fick vårt första cert!!! Vår fina, älskade, galna Harry-Smarry slog på stort när svärmor och svärfar kom och huttrade i blåsten på Himmelstalundsfältet i kära Norrpan!

Jag var väldigt nervös inför denna utställning, för vi har inte ställt sedan september förra året och jag har INGA saker med i flytten tydligen, så jag var tvungen att köpa utställningskoppel och nummerhållare och jag gillade inte riktigt kopplet som hon tyckte att jag skulle ha (ett halvstryp med nylonsnöre...), men det verkar ju ha gått bra... =)
Det var bara två hanar i öppen klass och det var väl skönt i och för sig, men när Harry kom upp på bordet så stod han och skakade i benen och stod inte alls bra... Sedan gick han inte lika flytande som han brukar runt och när jag skulle ställa upp för domaren var det rena katastrofen!!! Han knäade bak och hukade sig massor och jag insåg (känner min hund rätt bra får jag säga...) att han behövde gå på toa... Så jag trodde helt klart att vi skulle få blått för det kan inte ha varit lätt att bedöma honom i det tillståndet, men ringsekreteraren visade rött, jag tackade och sprang ut för att låta honom skita. Vilket han behövde, men han kan ju inte bara sätta sig, hur nödig han än är, utan trampade runt, runt, runt... Tillsist satte han sig och sket i alla fall! Jag har ju fortfarande inte vant mig vid att han faktiskt äter både morgon och kväll nu för tiden... =S
In i ringen igen för konkurrensen och eftersom den andra fått blått så var det inte så svårt, men kul ändå, fast det jag hade hört av kritiken var ingen höjdare, så jag tänkte inte så mycket mer på det...

     "Mkt. bra typ. Mkt. bra huvud och uttryck. Bra bett. Goda ögon & öron. Bra hals och benstomme. 

      Önskar lite mera förbröst. Bra kropp. Normala vinklar, rör sig bra. Bra pälskvalité, men idag lite        

      kort. Trevligt temperament!"

När vi var på väg ur ringen så har den andra hundjävlen (ursäkta men jag blir så förbannad) slitit sig och kastar sig över stackars Harry bakifrån och hugger efter honom!!! Jag tror att jag lyfte stackars Harry i halvstrypet på ren instinkt! Stackars älskade, älskade Harry--han som ALDRIG gör någon något ont! Han blev nog väldigt chockad och jag med! Med Yoggi är jag liksom beredd på det från båda sidor eftersom han är så osäker och stöddig, men inte med lille snälla Harry... Fly förbannad bytte jag koppel och lät honom strosa i gräset och lugna ned sig, när de ropar att det var dags för hanhundskonkurrensen! Det var Harry mot Crazy Train Thriller med Anna-Karin och de vann så klart och jag funderade inte mer på det, när så ringsekreteraren ropar ut vår andra plats med CERT och därmed CHAMPIONAT! Jag, förvirrad som vanligt, reflekterade inte ens över championatet och hörde knappt stackars Anna-Karin som gratulerade mig till höger... I 7 år har jag längtat efter och hoppats på den där blå-gula rosetten... Jag kan inte beskriva känslan när den väl kom, det var som att bara jag & Harry existerade i vår egen lilla bubbla och det var helt fantastiskt! För nog är vi alla väldigt objektiva när det gäller våra egna hundar?... =D Och jag tycker att Harry är en otroligt vacker hund, vilket vår fantastiska trimmare Cindy äntligen har fått fram så att domarna ser det också! =)
Men väl vid ringside började jag fundera på den grön/röda rosetten och sa till sekreteraren att jag nog inte skulle ha den, då visade det sig att jag min klant hade lyckats fylla i på anmälan att Harry skulle gå för championatet den här dagen... PIIINSAMT! Jag var livrädd att de skulle ta ifrån mig den blå/gula också, men den fick vi behålla!!! =D

Sv. Terrierklubben Himmelstalund 2012-06-02

BH-2 Cert Bombax Julius Caesar

Domare: Matti Luoso, FIN

Efter 5 år och bara på Harry har jag räknat att den där rosetten är värd någonstans mellan 10-15 000:- om man räknar allt vi lagt på anmälningsavgifter och resor till och från utställningar -- men det är det SÅ värt! Det är grymt roligt, väldigt socialt och det gäller ÄVEN när det inte regnar rosetter över en! Jag hoppas självklart på två till, men vår älskade lille Harry är lika fin i mina ögon oavsett vad domarna säger.

STORT TACK till Monica & CG på Kennel Bombax för vår underbara, älskade, galna lilla hund!