Lydnadsträning i Världsklass!

Förra veckan fick jag en tidig 30-års present av underbara Maria, som ni hittar här, nämligen en åhörarplats på lydnadskursen för Lillemor Edström!!! Helt fantastiskt, tack snälla Maria! Så jag åkte med Karin och hennes grabbar som också skulle med och tog med båda mina då jag inte hade någon hundvakt i stan.
Lillemor har varit med i svenska landslaget i lydnad sedan 2002 med sin fantastiska BC Krollie, som nu är pensionerad, och de har flera medaljer i samtliga mästerskap! Så ni kan förstå att det fanns en hel del att lära av detta otroliga ekipage, som ni kan läsa mer om här. Dessutom var hennes man Kjell med och han är lydandstränare och även domare, så honom kunde vi också få massa lärdomar av medan Lillemor tränade ekipagen.
Det var 8 personer som körde med hund och de flesta hade 2 hundar att varva mellan, de körde 10 minuters pass och vi höll på 11-18 samt 09-16.
På lördagen var det ganska varmt och stackars lilla Agnes blev lite ledsen av vädret, vilket gjorde att jag & Harry fick möjlighet att köra ett pass!!! Helt otroligt! Jag frågade Emelie (vår tränare som också var med och körde) vad hon tyckte jag skulle fråga om, och hon tyckte jag skulle be om mer hjälp med apporteringen... Den har ju legat ganska rejält på is framtill förra tisdagen när vi testade lite på träningen och han blir fortfarande ganska galen... Men vi har pratat mycket om det och apporteringen kommer ju bara mer och mer upp i klasserna och ska vi sikta på elit så måste det funka!
Sagt och gjort, vi berättade hela historien för Lillemor och hon frågade bara om hon fick säga till honom om han hoppade på henne, vilket hon självklart fick. Men han satt ganska snällt och tog sin apport, spottade ut den och satt kvar... Tror han hoppade på henne en gång, men inte direkt i samband med apporteringen. Så vi gick vidare till inkallning, där han brukar göra en ordentlig snurr och kasta sig in i mitt knä! Inte den här gången... 10-mässig inkallning! Skrutthunden min! <3
Sedan körde vi läggande och ställande, båda kanon med DK, men det är ju bara småsaker att träna vidare på. Jag fick massor med beröm för min fina hund och den linförighet vi visade tyckte Lillemor var väldigt lovande! Film finns och kommer förhoppningsvis att laddas upp...
Så det jag lärde mig mest var att jag måste börja tro mer på Harry, det är jag som sätter hans gränser och ber om ursäkt för oss istället för att vara lite kaxig och ta plats. Jag har en kanonhund och nu jävlar ska vi visa det på tävlingsplanen också! Första tävlingen är ju i Nacka 22/7, så full fart framåt!
På fredagen satt vi som åskådare och då var det många tips om inlärning på rutan, vilket vi också kört på träningen hemma en gång, då med target. Lillemor och Kjell förespråkade belöning bakom rutan och ett bra "stå"-kommando, för att jobba med farten och kommenderingen på hundarna.
Jag har fått med mig fantastiskt mycket och vi bokade in en uppföljning med Lillemor i oktober, sjukt roligt!!! Att sedan göra det med fina vänner och våra underbara hundar gjorde inte saken sämre! =)

Jag & Yoggi

foto: Jenni Broms

Yoggi to the Rescue!

Efter att ha hamnat i badet själv (och gillat det!) förra helgen, så bestämde jag mig för att våra hundar också ska tycka om att simma! =)
De blir i dagsläget ganska stressade och simmar upp på första bästa människa för omedelbar bärgning! Men med Timmy gick vi på rehab och då hade de flytväst...
Så idag har vi varit och kittat hundarna med varsin flytväst på Höök's (!!!) för 129:-/st,alltså ingen jätteinvestering--men kanske ett bra hjälpmedel?...

Yoggi 2.0

Min fina, underbara, älskade lille Yoggi!

Förra veckan var vi hos Cindy och fick båda hundarna trimmade inför kommande säsong, andra gången för Harry men första för Yoggi. Jag fick massor med beröm över hur fin han har blivit i kroppen och det förstärktes ju ännu mer av trimningen.
Så i måndags kväll åkte vi förbi Nacka Djurklinik och vägde honom... Han vägde in på 9,3 kg!!!!!!!!!! Helt fantastiskt! Han har varit så himla duktig och det känns så roligt att se honom. Han är pigg och sprallig och busigare än Harry och så himla fin, jag tror aldrig att han har varit så fin som nu. Tänk att han väger mindre än Harry! =O

Yoggi firar med kvällsdopp vid Hellasgården! 

Come Rain or Shine...

Nu är det här!!! Vårat alldeles egna utställningstält som är en del av Harry's belöning för certet i Norrköping, så vi kan åka på utställning utan att oroa oss för regn eller stekande sol, framförallt regnet kan ösa ned hur det vill. Så skönt och efterlängtat! I kväll fick jag äntligen ut Anders & pappa för premiäruppsättning, vill ju inte stå som ett fån på någon utställning och inte veta hur det fungerar... =D

Mina två favoriter bygger tält!

Fönster på båda sidor är bra att ha...

Pappa

Nu ska jag bara försöka hitta någon typ av bokstäver som fäster på tältet... Tips?...

Team Mayhem's Gameplan!

Idag tog vi oss äntligen till fotbollsplanen för lite lydnadsträning och utformande av ett bra upplägg har det filats på under veckan. Jag är fortfarande osäker på hur hundarna skall köras, men efter dagens träning kan jag med säkerhet säga: vi kör båda hundarna båda två! Jag ska göra allt och lite till för att åter förtjäna Yoggi's förtroende och hoppas att vi ska kunna starta lydnad ihop igen.
Jag planerade i alla fall att vi skulle köra följande moment:
*fotgående (utan halter, bara jobba position och kontakt).
*läggande (utan fotgående, bara snabbt och korrekt ned!)
*inkallning (utan ställande för Yoggi's del också, han behöver få upp farten igen)
*ställande (utan fotgående)
*fjärr för Yoggi.

Vi började med fotgåendet och Anders & Harry körde först, där vi även skulle jobba på att INTE titta ned på hunden utan låta den andra meddela när det var dags att belöna -- skitsvårt!!! Jag köpte en kamptrasa häromdagen och det är numera vår primära belöning vid all träning. Men Anders var väldigt duktig på att invänta "klartecken" och Harry visade snart väldigt fint fotgående med kanonkontakt! När jag då sa "bra!" så dängde Anders iväg trasan och lekte kamp med Harry, som jobbade förvånansvärt bra trots väldigt hög energi.
Sedan var det min tur och jag hade mycket svårare än Anders att inte titta ned efter Harry, han fick säga till mig flera gånger att lyfta på huvudet! =/ Svårt att lita på att den lille gynnaren faktiskt är där han ska -- men jag tror att det kommer bli bättre efter några pass och även när vi fått hem filmkameran så jag får SE att han faktiskt är där. Men jag är grymt positiv till belöningsmetoden och mitt & Anders samspel och coachning.
Sedan var det Yoggi's tur och för det första var det svårt att få honom att hålla sig på 4 tassar -- han var helt galen på att få tag i trasan! Man kan inte tro att han är 7 år gammal, han har fått en riktig nytändning och det är så kul att se honom, fin (domaren senast sa att hon inte kunde tro att han var så gammal...) och pigg! När han väl landade på alla 4 så tog vi staketet till hjälp för att ge honom en bättre position (han går gärna en bit ifrån...) och det fungerade super! Vilken kontakt! Och lycka när trasan slängdes iväg! Funkade jättebra för både Anders & mig.
Därefter var det Harry's tur att träna lägganden och det är något som han lite verkar ha glömt hur det funkar... Så vi satsar på att bara köra lägganden och snabba ska de vara! Första gångerna får man hjälpa honom med trasan ned i backen, men sedan lyssnar han ganska bra. Vi jobbar vidare...
Yoggi har ju snabba lägganden som lite av en paradgren och smäller ned i backen på kommando, men även han får fortsätta att bara jobba på läggandet och inget fotgående innan, han blir så himla låg efter första gången att det inte är någon idé. Men han jobbade på bra.
Sedan var det Anders som meddelade att vi nog fick nöja oss där, hundarna hade blivit rejält trötta av att ligga på en hög energinivå ganska konstant genom övningarna och började lägga sig ned med trasan. Bättre att sluta på topp än att fullfölja planen och få tjata på dem -- bra där Anders!!!
Men jag passade i alla fall på att göra en platsläggning på 2 minuter för dem, båda lade sig snett och slarvigt, men båda låg still hela momentet och bara Yoggi reste sig för tidigt när jag kom. Harry har dock lite svårt att fokusera när jag gör all kommendering -- skulle behöva ha en extern "speaker"! =)

Allt som allt: SJUUUKT nöjd!!! Glada, positiva, arbetsglada hundar och förare!!! Kan inte bli bättre! Ska köra ett pass imorgon med, samt fixa videokamera -- så är vi redo för nästa pass för Emelie på tisdag sedan!

Men Matte Då!

Igår var det dags för oss att börja skolan igen... Via Karin har jag blivit varmt rekommenderad att gå kurs för Emelie Joons och jag litar ju på Karin till 100%, så jag kontaktade Emelie och hade turen att få hoppa på samma kurs som Karin går, tävlingslydnad...
Nu har ju i.o.f.s Karin själv rymt till Grekland en vecka, men Maria & Agnes var i alla fall på plats och det var inte igår vi träffade dem!!! Roligt!
Min "plan" har ju varit att dra in Anders i det här med och då låta honom köra med Yoggi, eftersom jag lite har bränt mina broar med honom med gamla synder och ett helt felaktigt träningssätt. Tyvärr, jag kan inte mer än be honom om ursäkt och inte göra om felen, men det har tyvärr resulterat i att han inte känner sig trygg med mig i bl.a. fotgåendet. Det är tungt att erkänna, men jag kan bara försvara mig med den urusla förklaringen att jag inte visste bättre. Det var 6 år sedan och jag hoppas att Yoggi håller med mig om att jag har lärt mig mycket sedan dess... Det är väldigt mycket prestige i hundvärlden och man ska veta och kunna allt, aldrig göra fel eller i alla fall inte erkänna dem öppet. Men vem gagnar det egentligen? Inte mig i alla fall och sannerligen inte mina hundar!
Jag har ju jobbat med hästar i hela mitt liv och haft den otroliga förmånen att ha en mamma som är en av de bästa inom området (min personliga åsikt). Och om det är något som hon har bankat in i skallen på mig så är det: Det är ALDRIG hästens fel! Vilket alltså borde gälla även inom hundträning och jag är övertygad om att mina hundar alltid gör sitt bästa och när det blir fel, så är det för att jag inte har hållit min del av "avtalet". Det enda positiva med det är ju att jag rimligen "bara" behöver lära mig mer eller lära om... =)
Just nu är jag sjukskriven och eftersom få saker får mig att må bättre och lugnare än att vara med hundarna, så slår jag två flugor i en smäll och tränar hundar och rehabiliterar mig själv samtidigt... Dock är det en svår balansgång för en tävlings-idiot som mig -- jag vill ha en tävling och ett resultat som mål, samtidigt som jag inte får stressa upp mig mer just nu om jag ska komma tillbaka till jobbet som planerat... Men,  vi blev aldrig lovade att livet är lätt -- bara värt det.

Tillbaka till träningen... Jag kommer i alla fall köra Harry den här kursen och så får Anders vara med och titta och lyssna och på så vis kunna hjälpa mig med träningen hemma, han ser saker som jag inte ser och inte ska se... För det var en av de bästa lärdomarna från igår, men mer om det senare.
Vi var bara 3 personer igår (väldigt lyxigt) och Emelie lät oss först värma upp ca 10 min individuellt och sedan får man 15 min/ekipage med träning för henne. Jag körde lite linförighet, kontakt och inkallningar med Harry. Sedan skulle jag göra en fjärrdirigering och lämnade honom liggande. Gick ut och vände upp, gav honom ett sitt-kommando och han satte sig fint. Då exploderade en hare upp ur gräset till vänster om honom och gav sig av i full fart över planen -- jikes!!! Jag såg hur Harry stelnade till och blev flera centimeter högre, men han satt kvar!!! Min duktiga, duktiga vovve, mycket imponerande!
Det var vi som skulle köra först för Emelie och jag fick tydligen en hjärnblödning på vägen dit... Jag kunde inte göra ett enda rätt! Jag vet inte om jag var nervös för att jag inte har kört för tränare på typ 2 år eller vad som hände, men det gick INTE bra!!! Stackars Harry fattade ingenting! Det jag tar med mig och måste lära mig är följande:
*Ingångarna och fotgåendet skall tränas SEPARAT! Just nu är ingångarna och positionen vid sidan inte så bra som jag har tyckt och därför skall momentet delas upp!
*Jag måste få ordning på min vänster arm! Jag gillar att ha den bakom ryggen och Harry är så signalkänslig att han följer den och därför hamnar snett bakom mig...
*Lära in ett fel-ord. Eftersom jag hatar att träna med "nej" så måste jag lära mig att bara säga "oj-oj" när något blir galet, låta Harry göra ett försök till och sedan bryta och göra om. Detta kommer Anders att få hjälpa till med väldigt mycket, för jag kan inte titta ned själv, eftersom jag då vrider mig lite snett bakåt och Harry flyttar efter...
*Byta ut godis mot en leksak, helst kamptrasa. Han hoppar alldeles för lätt efter godis.
*Inte träna hela moment! Träna in snabba lägganden och ställanden för sig och fotgåendet för sig.

Phu, jag har en hel del omlärning att göra och det kommer nog ta lite tid, men jag har de bästa vännerna   i världen som kommer hjälpa mig: Yoggi, Harry & Anders!

I love you guys! 

ÖsTek Match Show!

Nu börjar vi komma igång med aktiviteterna och det är så sjukt roligt att göra allt tillsammans med Anders!!! Han är duktig på det mesta redan, villig att lära sig mer och han har en FANTASTISK hand med hundar!

Förra torsdagen åkte vi iväg för att delta i något som kallas Match Show, där olika terrier-raser tävlar mot varandra i olika kategorier och Harry skulle vara med i CK-klassen. Det var två ringar och dömde gjorde Sune från Rockamore och Håkan från Axbor, båda borderterrier-uppfödare... De hade redan innan hotat med att vara extra hårda mot oss i BT-laget, men riktigt så hårda hade de väl inte behövt vara? ; )

Harry gick i.o.f.s. inte särskilt bra, vet inte om han tyckte det var konstigt och lite för spännande med alla andra raser, han är ju van att bara gå med andra borders... =)

Men det var trevligt att träffa lite nytt BT-folk och A-K såklart! Samt att jag & Anders kom på en ganska intressant affärs-idé... Vi får se vad det blir av den...