Så här är det: förra vintern var det ganska mycket snö... Typ så att hundar (som är lite korta i rocken) inte kom upp över ytan alla gånger... Harry är ju, som ni alla vet, inte som alla andra... Detta gäller i allra högsta grad hans päls! Jag har inte stött på en enda borderterrier med så taskigt hårlag som Harry... Värst är den på benen och eftersom han inte gillar (läs: hatar) när jag trimmar honom, så gör jag ogärna det i onödan. Vilket ledde till att jag upptäckte förra vintern att snön fastnar i pälsen på benen och bildar stora snö-kockor som är JÄTTESVÅRA att få bort, annat är genom ett varmt bad. Detta är svårt och lite opraktiskt att genomföra under längre promenader, så jag kände mig illa tvungen att se mig om efter en annan lösning. Då sprang jag på Hurrta's vattentäta fleece-overaller med ben... Och efter att ha spenderat timmar på nätet och i butiker för att hitta dem så lyckades hundarna "önska" sig varsin av sina snälla hussar i julklapp! =) Mycket bra! De är beige och passar väldigt bra, även om hundarna INTE riktigt håller med mig. Eftersom snön dessutom lyser med sin frånvaro så har jag infört test-rundor med overallerna istället. Det innebär att när vi tar sena promenaden så har de på sig sina overaller och första dagen var rena komedien! De struttade omkring med hela raka ben, vägrade gå, la sig och rullade överallt, gjorde konstiga hopp och försökte på många sätt göra klart för mig att detta inte var accepterbart! Men, jag är lite av en diktator när det gäller deras välbefinnande och har således inte givit vika för den massiva kritik som riktats mot mig och jag väntar fortfarande på nedkissad säng varje dag i hämnd...
Harry prövar overall på Arken...
Ikväll var hundarna väldigt stressade och uppjagade efter att husse lämnat oss för ytterligare en vecka i Kalmar och jag fick för mig att återuppta träningen av "städning"... Beväpnad med klicker, korv, låda och ett svettarmband så kastade vi oss in i träningen. Meningen med övningen är alltså att jag kastar ut armbandet på golvet, hunden i fråga ska ta upp det och släppa det i lådan. Nu kan det hända att de är liiiite för ivriga, men det funkar ganska bra om de får jobba en och en. Yoggi vill helst bara kasta lådan åt helvete och slänga sig över korven och man får absolut inte höja rösten när han gör så, för då stänger han av helt och slutar försöka... Harry däremot, är det inget som stoppar! Han fattar så himla snabbt vad som gäller och börja styla istället! Drar en repa ut i vardagsrummet och visar julgranen vad han kan, morrar upp sig lite mot Yoggi med sitt byte och tramsar runt i största allmänhet innan han droppar den i lådan och snällt väntar på sin korv! Så med honom kan jag nu slänga iväg något, säga "städa" och få det droppat i lådan! Han är smart ibland, vår Harry-Smarry! <3
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar