Jag Blir Så Trött!

Alltså, när ska jag få stake nog att stå för mina åsikter och tro på mig själv som hundägare?!? Suck...

Som idag: jag gick ned till hundrastgården och släppte dem, trots att jag är lite emot hundrastgårdar. Så sprang Yoggi iväg och satte sig och sket i bortre hörnet, när det kom en kvinna med en am.staff och ställde sig utanför grinden. Eftersom jag nu två gånger (eller jag en och Anders en) varit med om att folk bara kliver in och släpper sina hundar utan att dubbelkolla att det är okej, så var jag lite nervös för att det skulle hända igen. Men hon stod kvar utanför och frågade om hon kunde släppa in den, varpå jag svarade att Yoggi inte är snäll. Då körde hon en klassiker:
-Men hon är bara 7 månader och JÄTTESNÄLL, det går nog bra!
-Fast han är inte snäll, så det går inte.
-Han ser jättesnäll ut...
*suck*
-Tyvärr, men jag kan koppla dem och gå om du vill, det är inga problem.
-Nej, nej! Jag kan stå utanför...
Så stod hon kvar utanför och hängde, vilket inte gjorde mig mindre stressad direkt! Så jag sa att jag kunde koppla Yoggi och ta upp honom på bordet så kunde hon få släppa ihop sin tik med Harry, eftersom han är snäll. Sagt och gjort. Hon släppte Amy, som tiken hette, och hon och Harry rusade runt och lekte en stund. Sedan blev tiken lite burdus och tryckte upp Harry mot staketet några gånger, men han smet iväg och körde sina vanliga rallyrundor, vilket jag lärt mig betydelsen av via Hundens Hus och delkursen i lugnande signaler hundar emellan. Men när de kom närmare oss så gjorde hon likadant igen och lade verkligen sin tyngd över honom så han trycktes mot staketet och sedan nedåt. Jag såg hur tydligt Harry signalerade åt henne att backa av, men det hon var inte mottaglig... Tillslut ledsnade Harry fullständigt och högg ifrån ordentligt. Hon fortsatte sedan att gå på honom och jag kände att jag redan var uppstressad och beslöt mig då för att koppla honom och gå hem. Under hela tiden de hade lekt så hade Amy's matte stått vid bordet och ömkat Yoggi och tyckt så synd om honom som inte fick vara med och leka!
Det som gör mig så less är att JAG TAR ÅT MIG!!! Jag står och jobbar upp ett dåligt samvete över det hon pratar om, fast jag egentligen vet att jag känner mina hundar bättre än vad hon gör... Att jag vet att Yoggi hade blivit skogstokig och huggit henne om han hade blivit nedtryckt...

Är det fler än jag som känner så? Som tvivlar på sina egna kunskaper ibland och nästan rämnar under någon annans dumma idéer?

Nu under kvällen har jag i alla fall bestämt mig för att det är slut med spontana lekstunder även för Harry's del. Jag tänker inte låta mig hunsas runt av ignoranta muppar som har skaffat hund och vill tycka och tänka högt och tydligt till alla och envar! Så, där har ni det!